Göteborgsposten – 22 augusti 1864, sida 1

ö — Jag såg det utanför rummet den natten det främmande fruntimret dog, och jag återsåg det nyss, när jag gick tillbaka till dig. Denna underrättelse och den idsassociation, den framkallade, voro ej egnade att lugna miss Laura Chesney. — Ansigtet, som du såg utanför fruntimrets rum vid Palaces Street! sade hon, i det hon uppgaf ett lätt skrik. Det är icke möjligt, att det var det ansigtet, tillade hon I darrande ånyo. Hvarför skulle det ansigtet komma hit? — Det vet jag icke, ropade mr Carlton, och det såg ut, som om äfven han darrade. Laura, jag kan icke bestämdt säga om det var en man eller en qvinna; det är möjligt att det är ett spöke. — Hvar såg du det? Hvart gick det? — Jag såg det på vägen, men jag vet icke hvart det gick. Det tycktes försvinna. Det är antingen det eller — eller — en nedrig bof, en smyg gande spion, som stjäler sig in i hus för att befrämja sina brottsliga planer och som förtjenar att hängas. Hvad hade han här att göra — här i din fars trädgård? Smög han sig efter mig eller efter dig? — Lewis, hvems var det ansigte, som du såg den der qvällen? — Jag skulle vilja ge hälften af det lif som återstår mig, om jag fick veta det. — Det misstänktes att han förgiftade drycken. Det har jag bestämdt hört sägas. — Precis som han skulle vilja förgifta vår lefnads lycka, utropade mr Carlton upprörd — som han skulle