Göteborgsposten – 22 augusti 1864, sida 1

spratt han till och skrek. Mr Carlton var mycket nervsvag den aftonen. Och när allt kom omkring blefvo Lauras aftonnromenader upptäckta. När teet burits ut, inträffade det, att miss Jane Chesney ville ha ett broderimönster, och hon gick till Lauras sängkammare, för att be henne derom. Laura var icke der, och Jane, som tyckte sig höra någon röra sig ofvanpå, gick ut till trappan och ropade. Det var icke Laura utan pigan Judith, som var deruppe. Denna kom ut, såg ned och fann att miss Jane stod dernere. — Sade ni något, miss Chesney? — Jag ropade på miss Laura. Är hon deruppe? Det enda rum, der Laura samnolikt kunde vara, ifall hon var ofvanpå, var det som Jane bebodde. Jane Chesney, som alltid visade sig sjelfförsakande, hade lemnat de trefliga rummen i den andra våningen at sin far och Laura; hon sjelf och Lucy sofvo ofvanpå. Judith gick och såg efter i Janes sängkammare. — Nej, miss Chesney, miss Laura är inte här. Jag är säker på, att hon ej kommit hit upp, för då skulle jag ha hört henne. Jane ropade ännu en gång, men fick intet svar. Hon sökte efter Laura på alla ställen hon kunde erinra sig, och gick till slut ut i köket. — Pompey, sade hon, vet du hvar miss Laura är? Pompey blef litet förlägen. Han hade haft ögonen och öronen öppna under de tvenne sista veckorna, och han hade observerat de hemliga möten, hvartill miss Laura