Göteborgsposten – 20 augusti 1864, sida 1

matjorden undanröjts, ett 3 a 4 fots tjockt lager af fin ljus sand; derunder ett 2 fots schicht al kt sandblandad lera, uppfylldt med lemningar af sjög ötter och bitar af vattenväxter, troligen Characcer, snäckskal samt träbitar af brända kol; ett ytterligare, lika mäktigt lager af samma lera innehåller likadana snäckskal, saknar alla skönjbara vegetabilis umnen, utom sjögräs (Zostera marina) och öfvergår småningom i en underliggande blöt ljusblå gyttjeartad lera, deri organiska ämnen icke kunna urskiljas, undantagandes på botten, der man päträflar sådana skal af högnordiska blötdjur, som ligga hopade å Kapellbackarne och andra ställen. Det är tydligt att dessa aflagringar skett under vatten. Man torde kunna våga den gissning, att vid deras bildning Nordsjön stått cirka 100 fot högre, eller rättare att Bohuslän då legat 100 fot lägre än det nu gör. De ämnen, som i begynnelsen sjönko på det då varande djupet, förmultnade i tidernas längd och öfvergingo i homogen gyttja; derpå följde aflagringar, som ännu bibehåller i halfförmultnadt tillstånd sjögräs och snäckor jemte deras aftryck, tills denna bottensats, dels genom sortsatta aflagringar, dels troligen genom landets längsamma, men stadiga höjning, vuxit tillräckligt mot ytan för att kunna bära en rikedom af strandter, och strömmarne ditförde samtidigt från inar och flodbräddar trästycken, kolbitar, hornen af hjorten, som der hittats m. m. d. Slutligen då uppslamningen mellan de två närliggande bergskullarne, antagligen då holmar, nått vattenytan, kunde ingen mer fällmng ur sjön ega rum, utan det hela betäcktes, liksom det ännu sker vid våra stränder, af fin rentvättad sand, som hafvet der uppkastade och vinden sammansopade till en sandrefvel eller ås. Man torde med temlig visshet kunna antaga, att denna formation är långt yngre än de egentliga skälsandsbankarne på till exempel Kapellbacken, dels emedan den, antagligen reguliert, sjunkande hafsytan nått ett stadium minst 100 fot närmare nutidens standpunkt, dels emedan de funna molluskerna Littorina :ittorea, Nussa reticulata, Mytilus edulis och Cardium edule äro just de arter, som lefva i Byfjorden. — De under eller i gyttjan upptäckta äldre skalen af Saxicava, Balanus, Astarte elliptica m. fl. äro troligen blott dit! förflyttade från högre liggande skalbankar; skulle det dock bekräfta sig här, liksom under Kampenhof, att hela den nyare formationen hvilar på ett stort utbredt lager af dylika skal, så vore dermed en högst vigtig upplysning vunnen; ty skälsandens hopande på enstaka punkter har alltid utgjort ett af de svårast förklarliga fenomenerna vid dessa bank. tillkomst. — Emellertid torde man ännu hoppas, att i le afklädda schichten vid Marieberg påträffa slintredskap och stenvapen samt lemningar af uroxen, den ssila renen och björnen med mera, hvarpa vi härmed vilja fästa de personers uppmärksamhet, som äro sysselsatta med arbetena, helst dylika fynd skulle zifva de redan för Museum tillvaratagna föremålen ti stegradt vetenskapligt intresse, då det endast är senom jemförandet af en mängd fakta som man på letta område kan draga slutsatser.