Göteborgsposten – 19 augusti 1864, sida 2

från en annan verld. Och det var besynnerligt, att samma tanka skulle ofrivilligt uppkomma äfven nu. Med ett ansigte, lika spöklikt som det, hvilket han sett — med skälfvande nerver, som han förgäfves sökte göra stilla — med en qväljande fruktan, som genombiäfvade hans kropps alla fibrer, stod mr Carlton så orörlig som döden och hämtade sig litet. Derefter gick han till det ställe, der han lemnat Laura Chesney. Han ämnade ej låta henne ana det minsta af hvad som inträffat. Huru stor var då ej hans förvåning, då hon störtade emot honom, slöt sig till honom, som ville hon finna skydd hos honom, brast ut i suyftningar fulla af förfäran, en förfäran lika djup som hans egen. — Laura, min älskade, hvad betyder detta? — 0, Lewis, såg du den? såg du den? snyftade hon. Skepuaden, som varit här? Mr Carltons hjerta slog häftigare än förut, men han ville likväl ej förråda, att han visste något. — Hvilken skeynad, Laura? — Jag vet icke; jag vet icke hvem eller hvad den var. Den var bakom mig bland träden, och jag såg den när jag vände mig om för att se efter min schal. Först trodde jag att det var en qvinna; dess röst ljöd som en qvinnas, men sedan tyckte jag det var en karl. Jag vet ej hvad den var — Dess röst? upprepade mr Carlton. Talade den? — Den talade, och det var det värsta; den varnade mig för dig. Eljest skulle jag trott, att det var någon nyfiken menniska, som gått förbi, och som hört oss tala