Göteborgsposten – 18 augusti 1864, sida 2

och denne drog den slutsatsen att saken var afgjord. Det är dock omöjligt att säga huruvida Lauras egensinnighet skulle vikit för pligtens bud, om hon lemnats på egen hand; säkert är, att mr Carlton begagnade sig af alla tillfällen för att underhälla den. Tillfällen saknades honom icke. Laura — den obetänksamma, egensinniga, klandervärda Laura hade gifvit vika för hans böner om hemliga möten. Afton efter afton i skymningen var mr Carlton i den mörka lund, som låg invid kapten Chesneys hus, och Laura kunde utan svårighet sluta sig till honom der, och hon gjorde det. Kaptenen och miss Chesney skulle lika snart ha trott henne om att gå och möta en laddad kanon som en herre, och Laura kunde göra som hon ville i detta hänseende. Men detta sakernas läge kunde ej fortfara. Laura hade ej genom sin uppfostran vants vid bedrägeri, och hon blygdes inför sig sjelf öfver det hon nu föröfvade. Dessutom var hon rädd för att bli upptäckt. IIvarje afton, när hon smög darrande ut i lunden, försäkrade hon mr Carlton gråtande, att det skulle bli den sista, att hon ej vågade komma igen. Och om det blef den sista, svarade han, hvad då? skulle de taga afsked af hvarandra för alltid? Ack, den stackars Laura Chesneys hjerta var endast alltför benäget för att öppna sig för den förföriska sats, han framställde för henne — att det fanns endast ett sätt att göra ett godt slut på den olyckliga ställning förhållandena hade fått, och att detta var att fly med honom. Han behöfde blott några dagar, för att öfvertyga henne om att det skulle vara bäst för dem i alla hänseenden, och