Göteborgsposten – 18 augusti 1864, sida 2

XV. Åter ansigtet. En konflikt egde rum i Laura Chesneys själ. Två känslor — den ena god och den andra ond — kämpade deri om herraväldet. Skulle hon bli lydig eller olydig? Skulle hon fortfarande vandra på pligtens raka väg och foga sig efter sin far och alla de rättsbegrepp, i hvilka hon blifvit uppfostrad, eller skulle hon trotsigt öfvergifva sitt hem, öfver gifva det hemligt för att bli mr Carltons hustru? Läsare Det hade verkligen kommit ända derhän, hur sorgligt de än är att nödgas skrifva det om ett väl uppfostradt frun timmer af god familj. Kapten Chesney skickade efter Laura samma dag son mr Carlton anhällit om hennes hand. Han skonade hennt icke; hvarje förebråelse, som förhållandena tycktes kräfva slösades på henne af den uppretade kaptenen, och han för bjöd henne slutligen att vidare tänka på mr Carlton. Di miidelser han hopade på den derom okunnige läkare skulle tagit sig storartadt ut, om de uttalats på en teater tiljor, men de retade blott Laura till motstånd. Han sad henne, att han tyckte illa om mr Carlton, väl ej som lä kare, men som menniska, och att ingenting i verlden skull kunna förmå honom att upptaga läkaren i sin familj. Oel detta bekräftade han med åtskilliga öfverflödiga ord. Laura gick sin väg, skenbart fogande sig i omständig heterna. Hon vågade ej visa sig ohörsam inför kaptenen