Göteborgsposten – 18 augusti 1864, sida 1

— skulle sätta sig emot, att Tyskland tog Slesvig helt och hållet i besittning, visar den förklaring, som hr Drouyn de Lhuys nyligen gjorde mig ang. Slesvigs eventuela inkorporering i Förbundet, mycket tydligt, att kejsaren är besluten att, hvad som än sker, icke uppgifva sin nuvarande tillbakadragenhet. Detta beslut synes mig vara så fast, att jag tror, att det ej ens skulle rubbas, ifall fråga vore om, att hela Danmark skulle inträda i Tyska Förbundet. Lord Cowley delar denna åsigt, fastän hr Drouyn de Lhuys förklarat såväl honom som mig för någon tid sedan, att Frankrike med vapenmakt och al all kraft skall motsätta sig en lösning af frågan i denna riktning... L. Moltke-loitseldt. Utdrag ur en rapport från danske gesandten i Paris dat. d. 14 juli 1564. (Efter att ha omnämnt, det ett hjertligare förhållande inträdt mellan England och Frankrike, sedan det numera blifvit otvifvelaktigt, att en koalition bildats mellan hofven i Petersburg, Wien och Berlin, tillägger han:) Tyvärr synas dessa nya kombinationer icke skola, åtminstone icke för ögonblicket, utöfva något verkligt lyckobringande inflytande på vår ställning, och ett samtal, som jag för 2:ne dagar sedan hade med lord Cowley, har, jag nodgas säga det, efierlemnar hos mig ett mycket sorgligt intryck i detta hänseende. Denne ambassadörs personliga sympatier ha hittills varit på vår sida, och icke desto mindre talade han med mig om vår fråga, som om kabinettet I Loudon var fullkomligt likgiltigt för den lösning, hon kunde få. Den köld och likgiltighet, hvaraf lord Cowleys ord, hvilka, jag är derom öfvertygad, endast voro ett genljud af hans regerings tanke, buro prägeln, hafva, jag måste medge det, på ert sorgligt sätt öfverraskat mig; jag meddelade följande dag detta intryck åt hr Drouyn de Lhuys, som svarade mig, att det var verkligen fallet. Denna hållning, som England i detta ögonblick intager i afseende på eder, sade ministern tili mig, är på samma gång sorglig och besynnerlig; det anklagar er för styfsinthet och otacksamhet. L. Moltke Hvilfeldt. Af alla dessa ahtstycken framgår med visshet det faktum, att Danmark var af alla öfvergifvet, att det skulle nödgats ensamt bestå kampen mot en ofantlig öfvermakt och att det derföre varit alldeles nödtvunget att söka fred och på nåd eller onåd underkasta sig segrarens godtycke. Så som händelserna gestaltat sig, skulle vår hjelp kommit för sent och varit gagnlös. Annorlunda skulle deremot troligen fallet varit, om den kunnat gilvas genast. Det är med smärta vi nedskrifva detta erkännande af vår vanmakt. Väderleken. En stark N. V. storm uppstod natten till i går mellan kl. 12 och 1, i början attöljd af starka regnbyar och så häftig att takpannor bortfördes från hustaken och nedslungades i gatan. Fram på morgonen klarnade himmelen och stormen lade sig något, men fortior dock, ehuru med minskad styrka, under hela gårdagen. Tillfölje af stormen har någon oregelbundenhet uppstått i ångfartygs-kommunikationen. Sålunda anlände ångfartyget Svea, hvilket afgick från. Malmö i tisdags på middagen icke hit förrän klockan mellan 7 och 8 i går afton. Fartyget hade under stormen på natten måst söka skydd under Hallands Väderö. Angt. Ellida hvilket atgick trån Halmstad först i går förmiddag kl. 11 var enligt telegram från Warberg ännu ej dit anländt kl. 548 e. m. och troddes icke skola komma att atgå derisrån förrän vid midnatten. Ångf. Kronprindsesse Louise afgick från Köpenhamn i går kl. 1 e. m. under nordlig storm. Under den starka orkanen råkade flera fartyg å revieret i kollision med hvarandra och båtar lössletos från sina förtöjningar samt drefvo utför elfven. Ått många och stora olyckor till sjös inträffat är tyvärr alltför troligt. Hittills har dock endast hunnit blifva bekant att enligt ingånget telegram skonerten Sophia, kapt. C. J. Ericsson på resa från Köpenhamn i barlast, i går på morgonen strandat söder m Torekow. Besättningen hade blifvit räddad. — — RNE DEER NEAR ATA