Göteborgsposten – 17 augusti 1864, sida 2

— Är massa sjuk? — Sjuk! fräste kaptenen. Det är han! tillade han visande med käppen på mr Carlton. Han är galen, Pompey; han har blifvit spritt galen. Du har stängt mig härinne med ett därhushjon. Kör honom ur huset. Den förvirrade Pompey stod förlägen. Han visste att hans häftige husbonde sade hvad som föll honom in, och han såg på mr Carltons lugna ansigte och stilla om sjelfbeherrskning vittnande hållning. Säkerligen liknade han intet mindre än ett därhushjon. Mr Carlton steg upp; hans hållning var stolt och hans röst kall. — Kapten Chesney, sade han, jag är en gentleman, och mitt anbud förtjenade åtminstone att besvaras hölligt. Haf den godheten och skänk mig ett begripligt svar. — Jag vill låta skjuta mig om ni får något annat svar af mig. Ni är galen, sir; blott en däre eller en galning skulle kunna komma på den tanken att göra ett sådant förslag, som det ni gjort. Vet ni, sir, att min dotter är en Chesney ? — oOch jag är en Carlton. Om namnen blefvo analyserade i Heralds College, skulle kanske mitt visa sig lika om icke bättre iän ert. — Hvaba! — Gud förbarme sig! svarade den förvånade kaptenen, — ni — ni är en vanlig landtapotekare — en medikamentshandlare! och ni söker ingå en förbindelse inom familjen Chesney?