Göteborgsposten – 17 augusti 1864, sida 1

— Var det verkligen sannt, att den stackars sjuka frun blef uppsåtligt förgiftad: atv en elak karl hällde blåsyra i drycken? Hvad hans lynne blef förändradt. Frågan tycktes väcka hans vrede, och ett otåligt ord undföll honom. — Hvad har jag gjort? utropade Lucy utom sig af förvåning. Borde jag icke ha frågat det? — Jag får be er om ursiägt, miss Lucy, sade han, återvinnande sitt lugn. Saken är den, att jag ej haft ett ögonblicks ro sedan undersökningen. Här i staden ha sådana frågor beständigt ljudit i mina öron. Jag tror ibland att jag sjelf blir förvandlad till blåsyra. — Men gjordes det med uppsåt? fortfor Lucy, glömmande i sin otåliga nyfikenhet den snäsa hon fatt. — Det är bäst, att ni gör mr Stephen Grey den frågan; kanske han kan svara på den. Nej, det förstås, att det icke gjordes med up såt. — MVen sig mig, mr Carlton, är det upptäckt hvems ansigte det var, som ni såg på trappan? Ett plötsligt moln betäckte mr Carltons ansigte, och Lucy observerade det. Hon tyckte att det uttryckte förfäran. — Det var bara inbillning, sade han. Der fanns ej något ansigte. — Kaptenen säga, mister doktor kan gå unp, afbröt den svarte betjenten, som nu kom in, på sin dåliga engelska. Och mr Carlton gick. Kapten Chesney var ännu en fånge, hvad benen beträffade; de hvilade på pallen. Ett bord stod bredvid ho