Göteborgsposten – 16 augusti 1864, sida 2

göra det; jag har aldrig fäst mig vid den tanken, att jag möjligen skulle bli earl Cakburn — aldrig. Det fanns en närmare arfvinge, den unge earlens bror, Arthur Chesney, men han är död. Han var med på en kapprodd för ett par år sei i Cambridge och drunknade. Jane, du får ställa om sorgdrägtJane bedröfvades af tanken på den oförutsedda utgiften. — Behöfva vi göra oss den kostnaden, pappa? stammade hon. — Göra oss den kostnaden! röt kaptenen och käppen ackompagnerade tungan, hvad menar du? Vill du låta den unga grefvinnan begrafvas utan att ta på sorgkläder. Du är icke vid dina sinnen, miss Chesney. Mr Carlton steg upp. Han knäppte rocken kring sin smärta och eleganta figur och lagade så att han fick hviska något till Laura, innan han gick: Var vid godt mod, min älskling! Du skall bli Imin! Om de neka mig dig, så skall skall jag stjäla dig trån dem. Hennes hand låg ett ögonblick i hans, och hennes andedrägt blandades med hans — så djupt hade han lutat sig ner till henne. Med rodnande kinder och bäfvande I hjerta såg Laura sig om efter Jane. Men denna hade, i söfverensstämmelse med kapten Chesneys plötsliga begäran, lutat sig ner öfver hans giktsjuka fot. I i