Göteborgsposten – 16 augusti 1864, sida 2

Kaptenes recidiv utgjorde en sörevänning för mr Carltons tätare besök. Den knarrige sjuklingen tillskref dem omsorgen om hans egen helsa och tyckte att han fått en mycket uppmärksam doktor. Jane tviflade halft på att de begge dagliga besöken — det korta om morgonen, aflagdt under det mr Carlton gjorde sin rond hos sina patienter, och det långa konversationsbesöket om aftonen — kunde skrifvas på ett så berömvärdt motivs räkning. Men då hon ej såg några andra klandervärda tecken till förtrolighet mellan läkaren och sin syster, hoppades hon på det bästa. Men utan att Jane Chesney observerade det, lyckades mr Carlton och Laura att då och då stjäla sig till några korta samtal. Under ett sådant sade mr Carlton Laura, att nu tiden var inne för honom att förklara sig för kapten Chesney. Hans far, som varit — han sade det med eftertryck — en dålig far mot honom under åratal, som icke velat lyssna till något sonens tal om giftermål, ja, som hotat att göra honom allt ondt han kunde, i händelse han ingick äktenskap, hade nu plötsligt öfvergått till en motsatt ytterlighet. Intet är mera i stånd att inverka fördelaktigt på en elak eller lättsinnig man än en oväntad eller farlig sjukdom, som visar honom grafven på så nära håll, att han redan ser dess portar öppna. (Forts.)