H. M:ts thron hvilar. Man kränker de enk laste humanitetsbegrepp i fråga om förhållan det mellan kung och folk, på samma gång mai ger nya vapen i händerna på den opinion, son skriker öfver den danska demokratiens utsväf ningar; och dock kan ju ingen fordra, att mai skall hyckla förtroende, der ett sådant ickt finnes, eller tillbakahålla sina farhågor, nit dessa gälla nationens lifsspörjsmål. Bland de mångfaldiga partiskiftningar son isynnerhet pågå i Danmark urskiljer man så lunda trenne nu vigtiga hufvudgrupper: de nationala partiet, som vill Holsteins utsöndring och, med Grundloven af d. 5 Juni till program vill genomföra ett Danmark till Eidern. Til detta mål skulle Novemberförfattningen tjena som ett genomgångsstadium. Denna var utar tvifvel, såsom byggd på en mindre bred de. mokratisk basis en tillbakagång ifrån Juniförsattningens principer, men blott skenbarligen för så vidt utvecklingens mål skulle vara det att åter låta Novemberförfattningen uppgå i en ny författning efter samma grunder som grundförfattningen. Den förra skulle följaktligen blott tjena som ett medel att förvandla Grundloven af d. 5 Juni från en Grundlov blott för konungariket till en Grundlov för konungariket och Slesvig eller för hela Danmark. Mot detta parti reser sig nu reaktionen, i bottnen fiendtlig mot Juniförfattningen, på samma gång det vill behålla Holstein å tout prix, i en helstat eller i en personalunion, och som följaktligen anser Eiderpolitiken som ett förräderi mot den danska kronans rätt. En dylik politik, heter det, såsom byggd på blott illusioner, måste förr eller senare töra Danmark i olycka, ty: konseqvensen af Holsteins utsöndring blir ett Schleswig-Holstein, enligt Tschernings bekanta yttrande). Mot de nationele ingår slutligen reaktionen förbund med Bondevännerna, för hvilka, som ofvan nämndes, de politiska frågorna hufvudsakligen tjena som medel att fiska i grumligt vatten. Nu är det ett faktum, att dessa partier aldrig bekämpat hvarandra med större häftighet, än just i det ögonblick, då Danmark behöfde hvarje arm och hvarje vilja i enig samverkan för fosterlandets sak; och hvilken är orsaken? At mångahanda slag torde den måhända vara; men den förnämsta och väsendtligaste heter dock: brytningen i de förenade rikenas skandinaviska politik efter Fredrik VII:s död; en brytning, som gaf luft åt de tillbakahållna jäsningselementerna i Danmarks inre, i det den förlamade det nationala partiets tyglande och lelande inflytande. Denna katastrof förvandlade let nationala partiet till ett vanligt politiskt parti på retour, kämpande för sitt eget sjelfvestånd, i stället för att det utgjort den lelande representanten af det nyfödda Danmarks ifsprinciper. Det var nemligen icke detta parti, såsom parti, utan de grundsatser det representerade, som hade till uppgift, att småningom utjemna ifningarne mellan det gamla och det nya: eaktionen med helstatliga eller absolutistiska yften, och de ultrademokratiska elementerna; oh detta skulle utan tvifvel lyckats, om Dannark fått behålla ännu några tiotal af år i ugn och ro. Men dessa principer kunde å undra sidan icke genomföras, utan för så vidt )anmark erhölle en sjelfständig statstillvaro, ;ch denna kunde icke åvägabringas, utan att in öppen brytning med Tyskland förr eller enare skulle inträffa. Den inre frågan var ålunda sammanvuxen med den yttre; båda illsammans utgjorde vilkoret för Danmarks jelfbestånd och utveckling; och såväl för den na som den andra behöfde Danmark ett rygg) Tscherning spelar för ögonblicket i Danmark ollen af ett slags Cassandra i gudomlig yrsel uttötande opåaktade visdomsord.