Göteborgsposten – 15 augusti 1864, sida 2

repp; hade han Kunskåp OM, alv H0UN0ft of da ide en mängd båtar vid sundet; och har han teddelat all den underrättelse, han hade, till skaderchefen? — 5. Finner ministern, att en befälhafvande generalen och de under hoom lydande ha gjort allt, hvad möjligt var, ör att tillbakaslå angreppet på Als? Efter exemplet af Napoleon I, tänker koungen af Preussen att låta gjuta en minnestod, hvilken, liksom Vendömekolonnen i Pais, skall resas i Invalidparken i Berlin. Gårdagens Post. En notis från Wien af d. 10 d:s säger, utt de tyska stormakterna på begäran af danska konferensombuden uppskjutit fredgförhandingarnes början på 8 dagar. Berliner Bank-u. Handelszeitung af samma dag säger: Från 3od källa erhålla vi ett meddelande, hvilket, ym det bekräftar sig, torde bli af stor betylelse. Det påstås, att under d. 3 aug. en fransk note sändts till Köpenhamn, hvilken stödjer sig på Englands samtycke och antyder möjligheten af, att de instruktioner, som skola utfärdas till de danska ombuden för wienerkonferensen, kunna bli modifierade. I hvarje fall skall instruktionernas definitiva ställelse härigenom bli fördröjdt. Det är kerligen ej utan sin betydelse, att bref från Paris till tyska tidningarne hänvisa på nödvändigheten af en folkomröstning och tro, att den franska politiken kan, stödjande sig vid denna princip, i hvad ögonblick som helst göra den dansk-tyska frågan till en europeisk, för att icke säga fransk fråga. Det är naturligtvis svårt att säga, hvad lit som kan sättas till dessa uppgifter, men betecknande är att sreuzzeitung, som står preussiska hofvet så nära, d. 11 aug. innehåller en häftig och utmanande artikel, som visar vestmakterna tänderna och slutar med orden: ÅIntet Olmitz, intet Villafranca mera, så länge de preussiska och österrikiska fanorna svaja vid sidan af hvarandra. Vestmakternas allians, som så länge hotat Europas fred och rättssäkerhet, har nu blifvit så spak och stum, att man frestas tro, att civilisationens bärare förlorat sitt gamla koncept. Icke Paris eller London, utan Wien och Berlin äro nu för tiden de platser, der Europas öde afgöres(sic). Denna utmanande och förmätna ton öfverensstämmer märkligt med Preussens rent ut sagdt oförskämda hållning under de senaste konferenssammanträdena. Från Wien skrifves derom d. 7 d:s. aDet sista och näst sista sammanträdet ha isynnerhet varit stormande; fastän de danska fullmäktige fortforo att ådagalägga mycken hofsamhet, visade de likväl en orygglig fasthet gentemot öfverdrifvet hårda fordringar, hvilka isynnerhet gjordes af det preussiska ombudet, som man ej kan beskylla för att ba visat den högsinthet, som anstår segraren gentemot den besegrade. Det gick så långt, att den österrikiske representanten måste söka att lägga band på sin kollegas stränghet mot danskarne, hvilka vid sista sammanträdet kategoriskt förklarat: På sådana vilkor gå vi ej in. Visserligen äro vi de besegrade, men detta är ej något skäl för oss att underkasta oss allt. Vi äro döende, men ännu icke döda, och döden bör föredragas framför att underkasta sig dylika fordringar. På anmärkning af hr v. Bismarck om, att de tycktes glömma, att de stodo som en besegrad inför segraren, svarade kammarherre Quaade: Visserligen äro vi besegrade, men vi befinna oss här, för att sluta fred och icke för att underkasta oss olidliga vilkor; tusende gånger heldre ånyo upptaga kampen. Vi äro redo! — Kom då, tag Köpenhamn och sätt kronan på verket; vi vänta med resignation våra bödlar. Det vill synas som att detta förtviflans språk slutligen gjort intryck på de allierade, de ha gifvi! efter för hrr Quaades, Kaufmanns och Scicks föreställningar ang. frågan om krigsomkostnaderna, såväl som med hänsyn till den af dem först uppställda fordran af förlängning af kontributionen i Jutland intills de definitiva fredsslutet. Hvad den första frågan angår vägrade danskarne bestämdt att inlata sig på någor diskussion om detta ämne och förklarade: I beröfver oss Holstein, Slesvig och Lauenburg; j tagen vår: provinser och viljen, att vi till på köpet skola betal; eder derför.X Ang. förlängn. af krigskontributione: förklarade de danska ombuden bestämdt, att de unde inga omständigheter skulle inlåta sig derpå. Ma har sagt, att Frankrike, sedan det underrättats or hvad som timat, skickat en note till Wien och Ber lin, hvari det i bestämd ton förordar förbundets del tagande i sredsunderhandlingarne. Jag tror ej, a en sådan note afgifvits. Jag kan dock från god käll törsäkra eder, att representanterna för de neutral makterna — England, Frankrike, Ryssland och Sverig — först i Wien och Berlin gjort allt, hvad i dera — — — Oa —h— — makt stod, för att minska de uppoffringar, som u n kräfdes af Danmark, och att de derpå — då de ur derrättat sina regeringar om den misslyckade utgår gen af deras steg — fätt befallning om att uttal dessas förvåning öfver att se tvenne stormakter pi lägga en svag motståndare så hårda vilkor. Om ja är riktigt underrättad, är det isynnerhet Tuileri kabinettet, som skarpt kriticerat detta beteende geno att jemföra det med sitt eget emot Ryssland eft Krimkriget och emot Österrike efter fälttåget i Italien — Dagens egentliga nyhet är dock hertig dömet Lauenburgs oväntade besättande af ha noveranska trupper helt säkert som motdemo stration mot preussarnes besittande af Rend borg. och kanske för att i tid mota den preu