Göteborgsposten – 15 augusti 1864, sida 2

— ——— x C——.soo— Fran Utlandet. 4 I Tyskland blir ställningen med hvarje dag Ik hera besynnerlig. Tyska förbundets önskninlg; ar förbises, folkets förhoppningar förhånar I ft van, mellanoch småstaterna hotar man — u ch allt högre höja de båda stormakterna sin sf. ana. Talleyrand begagnade den ofta omtug -l. ade satsen, att ordets makt är diplomaten gif11; en, för att dermed dölja sina planer och tan-la ar. De båda stormakternas officiösa organer ed degagnas måhända på samma sätt, för att dölja g m i Tyskland rådande inre splittring; ty det st ir omisskänneligt, att det nuvarande tillstånlet inom det stora tyska fäderneslandet ej ls san längre fortfara på samma sätt som hittills. För att emellertid låta allmänheten bli i tilllle att bedöma den ton, som Preussen mu si för, vilja vi meddela en artikel ur Bismarcks organ Nordd. Allg. Zeit., så lydande: j Efter 50 års förlopp stå vi åter vid ettl, verk, som i ordeis egentligaste mening kan kallas ett nationelt tyskt verk. Och dettal, verk har så hastigt och lyckligt utförts endast af det skäl, att de preussiska och österrikiskal. fanorna för första gången etter 50 förlopp ånyol broderligt svajat vid sidan af hvarandra. Alldeles som om äfven, märkligt nog, de mörka afdelningarne af vår historia skulle förnyas, upplefva vi jemväl, att båda stormakternas tyska politik åter genomkorsas af just de tyska regeringar, hvilkas soldater vi träffade i våra motståndares leder på valplatsen vid Leipzig. Just från detta håll, som med så stor anspråksfullhet fordrar att kallas tyskt, naturligtvis endast som en eufemism, emedan det skulle låta något besynnerligt, om man i en utrikesfräga skulle tala om en sachsisk, en bayersk eller koburgsk politik, — just från detta håll ha alla möjliga ansträngningar gjorts, för att hindra det resultat, som nu föreligger oss i form af fredspreliminärer. Men desto mera lysande, desto obestridligare är de båda tyska stormakternas seger, och desto större är äfven det nederlag, som dessa partikularistiska sträfvanden ha lidit. Måtte detta nederlag vara det sista, för hvilket detta parti utsätter sig. Vi kunna så mycket uppriktigare uttala denna önskan, som vi gerna kunna låta oss nöja med segren öfver Danmark och öfver utlandets politik, och derföre att vi ej allenast icke sökt striden och segren öfver den tyska vartikularismen, utan tvärtom gjort allt för att undvika den (). Denna partikularism måste i alla fall, som sagdt, göra sig omak, för att ej utsätta sig för ännu ett nederlag; ty detta skulle lätt kunna ledsagas at allvarli gare följder än det närvarande. För några dagar sedan gjorde en anhängare af denna politik i sachsiska kammaren den anmärkning, att Preussens uppträdande i Rendsborg icke kunde ställas i öfverensstämmelse med de såsyftade moraliska eröfringarne. IIvad skall man säga till dessa menniskor, som uppenbarligen mena, att man kan göra moraliska eröfringar gerom att prata strunt på talarestolen; Nej, ärven de moraliska eröfringarne utföras endast och allenast genom handling! Om man vill söka orsaken till hannoveranarnes uppträdande mot de preussiska trupperna den innersta kärnan, då låg den just deri, at nämnde partikulatoriska politik förhindrat dess: strupper från att deltaga uti de preussiska seg t(rarne, och huru mycket j än deklameren, sko len j icke kunna betaga dessa personer de u känslan, att det skulle varit behagligare fö aldem att tillhöra en stat, som har förmån at -sanvända sina trupper till andra ändamål ä satt förrätta exekutionstjenst. Och huru myc st) ket j än deklameren, skolen j icke få den frå ilgan besvarad till eder fördel, om det är bäs ;: latt tjena en politik, genom hvilken man ts —