Göteborgsposten – 15 augusti 1864, sida 1

naturligtvis — Der Wanderer samt en aria ur Schweizerhyddan, Förtalarian ur Barberaren, aria ur Sicilianska aftonsången af Verdi, Portervisan ur Martha och Dryckessång af Fischer. Samme rec. yttrar om honom: HTt B. är en yngre man som ännu står i sin utveckling som sångare, men ingen som hör honom kan tvifla på att en stor framtid väntar honom. Han tycktes isynnerhet slå an på publiken i den stora Verdiska arian och i slut-A numret, en förträflig gammal dryckesvisa som!: genom en ypperlig svensk text, karakteristisk i melodi och briljant föredrag alldeles hänrycktes I ( J ; Ae me Av publiken. — Som i dag skulle de båda artisterna ge sin andra och sista konsert. Fartygssammanstötning. Rörande ångfartygen Kristinehamns och Odens sammanstötning i Göta-elf sistl. thorsdagsmorgon, läses i Wenersborgs tidning för i fredags: omkr. kl. 2 4 igår på morgonen, strax efter att ångtartyget Oden, hvars betälhafvare kapten Roberg alltsedan tartyget kl. 8 föregående afton lemnat Göteborg stått på kommandobryggan, passerat Åkerströms sluss, varsnades ångbåten Kristinehamn, hvilken varskoddes om Odens annalkande, men den rådande haltskymningen, i förening med olägenheten af timmerflottorna i elfven villade troligen Kristinehamn, så att en sammanstötning af båda fartygen skedde på det sätt, att Kristinehamn satte sin förstäf in uti dens babordsida strax invid fören, och det med sådant eftertryck, att ett stort hål uppstod pål -Oden från relingen ned till vattengången. Lyckligtvis tog här jernplåten emot, så att högst obetydligt vatten inströmmade, och sedan fördäckslasten i hast blifvit lämpad akterut, kunde Oden i sakta mak gå uppför elfven och in uti Trollhätte slussar till mekaniska verkstaden, der fartyget lade till för att lossa lasten och reparera. Kristinehamn fick sin förstäf krossad, men icke värre än att fartyget kunde fortsätta resan till Göteborg. Passagerare på Oden fortsatte dels resan på kärra och dels inväntade John Ericsson, som var stadd på uppgång och in tog så mycket af Odens last den kunde. Omkring åtta dagar torde åtgå, innan Odenåter kan blifva segelklar. Löjtnant Betzholz. Från Hobro skrifves under d. 8 d:s angående det sätt hvarpå liket efter den stupade krigaren fördes ut ur staden: I går afton egde en sällsynt och gripande sorgfest rum i det den här till följe af sina i striden vid Lundby undfångna sår aflidne premierlöjtnanten, dannebrogsmannen Conrad Betzholtz jordiska qvarlefvor fördes ut ur staden för att öfver Aalborg föras till hans bem i Stockholm. — Öfver kistan, som vänliga och deltagande qvinnohänder täflat att pryda med talrika kransar, låg utbredt ett svart flor, vackert broderadt med silfverstjernor och med följande inskrift: Conrad Betzholz, ved din Baare sörger Danmark. På kistans lock var fästad en silfverplåt, på hvilken lästes: Premierlieutenant Conrad Betzholtz Dannebrogsmand haardt saaret i Trefningen vid Lundby i Jylland d. 3:dje Juli 1864 död i Hobro d. 28:de Juli Höit hedret skal dit Hjeltena vn bevares i taknemmelige danske Hjerter. I huset der den hädangångne utandades sin för Danmarks sak varmt kännande hjeltesjäl yttrade köpman Brasch i sin egenskap ar svensk-norsk vice konsul några väl valda ord efter afsjungandet af den första af några vackra verser, författade af läraren Kjersgaard. Sedan den andra versen blifvit afsjungen fördes kistan ut och bars af medborgare under fackelsken och ledsagadt af ett efter våra små förhållanden utomordentligt stort följe, i spetsen för hvilket sågos den aflidnes kapten och två sårade men temligen återställda danska soldater samt flera preussiska officerare, igenom den med grönt och blommor beströdda hufvudgatan utöfver bron vid stadens norra ända, hvarest på en stor öppen plats till venster om chauken stadens kyrkoherde, pastor Spur, trädde fram för kistan och i ett varmt och hänfördt föredrag skildrade den tacksamhet danska folket är skyldigt den hädangångne och andra trofasta män, som under alla de missräkningar som blifvit Danmarks del i afseende på den från de svensk-norska broderlanden väntade hjelpen, dock öfvervunnit alla betänkligheter för Jatt ila vårt profvade land till hjelp. Deretter framt höll han, huruledes den aflidne redan i förra kriget som simpel soldat på Idstedsheden första gången invigdes bland hjeltarnes antal och för sin tapperhet hedtrades med Dannebrogskorset. För andra gången hade han nu i detta krig varit den tappraste bland de tappre, i det han efter att ha fått två sår ännu gick framåt, tills det tredje skottet sträckte honom till jort den. Man hade också derfore valt hedens ljungblommor till att i förening med en lagerkrans kring hufvudet smycka hans lik. Till slut uttalade pastorn i allas namn ett hjertligt farväl och fäderneslandets tacksamhet till den bortgångne vännen och brodren för den uppoffrande kärlek till den danska saken, r med hvilken han gått i döden. Sedan slutversen i den ofvan omnämnda sången blifvit afsjungen, sattes kistan på en vagn för att föras till Aaalborg dit konsul Brasch och pastor Spur afreste för att vara tillstädes att der emottaga densamma. Rörande likets ankomst till Aalborg skrifves i stadens tidning d. 8 d:s: Premierlöjtnant Betzholzs lik ankom hit i förf middags för att öfver Frederikshavn föras till hans i I hemort. Handl. Brasch från Hobro åtföljde liket, hvilket vid kyrkogården mottogs af en del bland sta