Göteborgsposten – 13 augusti 1864, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Inför poliskammaren stod i går en äldre man, Petter Pettersson, anklagad för att ha tillgripit ett skåp, ett yttertyg af sidenlappar till ett täcke, en virkad bordduk och en blå broderad tarlatansklädning, alltsammans tillhörigt mamsell Undecima Lindblom. Dessa saker hade varit förvarade å en vind i huset N:o 4 vid Smedjegatan, hvarest Pettersson har sin bostad. P. har del i samma vind på hvilken sakerna befunno sig, och kunde således i all beqvämlighet tillegna sig desamma, så mycket mer som mamsell Lindblom är boende på ett annat ställe i staden. Då emellertid mamsell L. saknade sina effekter och anmälde förlusten i poliskammaren, anställdes spaningar, och resultatet blef att skapet återfanns hos en person vid namn Andersson, till hvilken P. för 3 rdr försält detsamma, och täcköfvertyget å pantlånekontoret, der det blifvit af P. pantsatt. Vid det lorhör som med P. anställdes, förklarade han sig hafv fått i uppdrag af mamsell L. att lörsälja skåpet, hvilet han således icke olofvande lagt sig till. Hvad olvertyget beträffade hade han visserligen pantsatt det, men detta ölvertyg var hans eget, så mycket säkrare som hans hustru med egna flitiga fingrar sammansytt detsamma. De andra sakerna hade ban alldeles ingen aning om. Vid polissörhöret var mamsell L. närvarande, så att P. hade något svårare för att hålla fast vid sin historia. Han sökte dock hålla så god min som möjligt, men förklaringarne ville ej gå ihop. Summan af saken blef, att målet, såsom tillräckligt utredt, remitterades till rådhusrätten, och införpassades P. till cellfängelset. — I tisdags stod en ringkarl vid Christine kyrka sysselsatt med att göra i ordning likvagnen. Tvenno personer kommo till stället och åsågo med intresserade blickar detta mindre muntrande bestyr. Den ene frågade slutligen om prosten Lamberg var hemma, hvarpå han fick ett jakande svar. Han gick då in i huset, hvarest prosten L. bor. En stund senare återvände han, och ringkarlen märkte då, att han hade på sig en bättre rock än den han hade då han gick in. Detta föreföll misstänkt, hvarföre ringkarlen skyndade upp i huset och fann dörren till pastorsexpeditionen olåst, utan att det likväl fanns någon i rummet. Han ringde på en klocka och då prosten L. straxt derefter ankom, berättade han för denne hvad han iakttagit. Vid efterseendet i ett klädskåp i expeditionsrummet, befanns en rock bortstulen. Ringkarlen skyndade ut för att om möjligt upphinna tjufven, och detta lyckades honom ganska riktigt. Han hade i en på trottoaren gående poliskonstapels person fnnnit en medhjelpare. Tjufven, hvilken upphanns på Gustaf Adolfs torg, erkände genast sin förbrytelse. Han uppgaf sig heta Jens Christen Sivertsen och vara boktryckaregesäll från Norge. Han hade gätt upp till prosten L. för att tigga. Expeditionsrummet stod då öppet, och han inträdde derföre derstädes. Som ingen syntes till, stod han der nära en hall timma och väntade. Han fick derunder syn på de i skåpet hängande rockarne, och då han för öfrigt var drucken blef honom frestelsen för stark, så att han tillegnado sig omförmälde plagg. — Detta erkännande vidhöll han äfven inför poliskammaren. Rocken blef, enligt af prosten L. uppgifvet värde, uppskattad till 10 rdr. Målet förvisades till rådhusrätten, och qvarsitter Sivertsen under afbidan på ransakning i cellfängelset. — Tvenne bagaregesäller hade i thorsdags afton intagit förplägning af den beskaffenhet och i den mängd, att de voro fullt berättigade till åtnjutande al finkans beqvämligheter. Den förste paropades igår vid polisförhöret och inträdde med högst obesvärad hållning. De vanliga frågorna gjordes och besvarades i tvärsäker ton. Vår gesäll hade varit full, det medgaf han, och förklarade på samma gång att han icke hade penningar till böterna. Då är det bäst att ni sitter al böterna genast yttrade polismästaren. Kör för det svarade bagaren frankt och gick ut genom dörren inåt fängelset. — In trädde derefter den andre af de muntra kamraterna. Samma glada och tvärsäkra min, samma obesvärade svar, och då polis: mästaren tillade nyss anförda uttryck svarade äfven denne herre ett ljudeligt Kör för det. — De bada bagarkurrarne hade synbarligen öfverenskommit att afsluta sitt nöje med ett gladt skämt och att visa ett toujourt ansigte äfven mot utsigten till 4 dagar vid vatten och bröd. —— — —