Bref från Köpenhamn. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Den 7 Aug. 1864. En Skovtur! Det torde finnas så Röpenhamnare, hvilkas hjertan ej klappa hastigare vid tanken på en dylik, och svärligen lär väl kunna påträffas en enda familj bland Köpenhamns medelklass, som ej åtminstone en gång hvarje sommar töretager en Skovtur. Men icke blott för medelklassen, utan ätven för den klass, som i allmänhet har mycket smått om medlen, är Skovturen ett nöje, som på inga vilkor får försummas. Hela långa året arbetar och sträåtvar man för att få så pass i Sparekassen, att man någon gång under sommaren kan tillbringa en dag i Skoven, Köpenhamns förnämsta prydnad och dess invånares största lust. Man hyr då för hela dagen så många vagnar — vanligen s. k. Kapereller Kildevogne som erfordras för att forsla resenärer och proviant, och det kan nog hända att den senare, hvilken brukar vara särdeles rundt tilltagen, så inkräktar platsen, att de förra få åka allt utom beqvämt; men hvad gör det? Den muntra stämningen bland resenärerna och de omvexlande taflor vägen erbjuder kan komma en att förglömma mera än så. Man gifver sig af tidigt om morgonen och återvänder ej förr än sent på aftonen med rr rr sr RENA IA MET —