Göteborgsposten – 12 augusti 1864, sida 1

————————— från det kaperisystem, kuskarne begagna för att skassa sig passagerare. Vi voro alltså i Charlottenlund, våra hästar och åkdon voro herbergerade i den beryktade Stalden och vi sjeltva kring det nu till astonmältid ordnade stora bordet. Ilär åts, dracks, hölls tal, sjöngs, skämtades och witzades, tills ändtligen tiden var inne att anträda hemfärden, och något efter midnatt voro vi åter i Köpenhamn, etter en obeskrifligt angenämt tillbringad dag. H:s Maj. Kongen agter efter sorlydende selv i dag at aabne Rigsdagen-, hette det i går morse i tidningarne, och då derjemte tillkännagats att ceremonien skulle försiggå med den vid dylika tillfällen sedvanliga pomp och ståt, var det ju naturligt att jag skulle försöka få mig en plats på åhörareläktaren i Folkethingssalen på Christiansborgs slott, der högtidligheten skulle ega rum. Ifrågavarande läktare är afdelad så, att å ena hälften de som erhållit biljetter ega tillträde och å den andra öfriga Åhugade spekulanter, så långt utrymmet medgifver — och lite till, såsom fallet var i går. Biljetterna voro slut nästan samtidigt som utlemningen börjades och jag måste derföre, för att få en någorlunda hygglig plats å den vanlottade sidan af läktaren, begitva mig dit i god tid. Efter väl en timmas väntan, hvarunder man uppvaktades dels med mer eller mindre lyckade bonmots, dels med otålighetsoch stundom med nödrop från den å läktaren tätpackade massan, började salen dernere så småningom att tyllas afriksdagsmännen och klockan vid pass 1 e. m. tillkännagass medelst ringningen på en liten klocka, alldeles som då en pantomim eller dylikt skall begynnas i Tivoli, att H. M:t konungen var i antågande. Kikssalens dörrar slogos upp, och in trädde konungen, åtföljd af kronprinsen, ministrarne och diverse hofmän. Konungen besteg genast den straxt vid dörren stående tronen, hvilken just ej såg mycket imponerande ut, och lät åt sig öfverräcka trontalet. Han var mycket blek och hans stämma darrade ej så obetydligt då han började uppläsandet af detta tal, hvilket var helt kort och handlade om det sorgliga läge hvari Danmark befinner sig, oaktadt det mod och den uthållighet hvarmed här och flotta kämpat för att häfda fäderneslandets rätt och ära och oaktadt den beredvillighet hvarmed folket för samma ändamål bragt så stora offer. Han nämnde vidare om den sorgliga nödvändigheten af att ingå på de fredsvilkor en öfvermäktig fiende förestafvar, sedan Danmark at hela Europa lemnats utan hjelp samt uttalade slutligen det hopp, att ljusare dagar nog skola randas och de sår, hvarur Danmark nu blöder, läkas, om konung och folk verka i enig samdrägt med hvarandra. — Sedan talet var hållet lemnade konungen med svit genast salen, hvilken härvid genljudade af ganska kraftiga hurraoch lefverop. Och härmed var den ståten öfver. Inrikesministern framträdde nu och uppmanade Thingen att konstituera sig, hvilket äfven skedde. — Förutom ett godt svettbad renderade mig denna tillställning att jag fick se fotoch hästgardena i paraduniform och höra den präktiga gardesmusiken. Under de senare dagarne har en del af de i kriget deltagande trupperna återkommit hit till Köpenhamn; men i allsköns tysthet, utan så mycket som en hornblåsare, pipare eller trumslagare i spetsen ha trupperna marscherat upp från jernbanan och ångbåtarne. Det kan väl synas snöpligt att så der sans ceremonie få återvända till hemmet efter ett långt och svårt fälttåg, men å andra sidan taget skulle det måhända stött på ironi att egna de stackars krigarne, hvilka, fastän de käm—— — — —