— När jag säger otillfredsställande, menar jag, att hela saken lemnats oafgjord. — Misstänker ni sjelf någon, mr Carlton? — Icke för att ha vållat dödsfallet med uppsåt. Men, tillade han mera tveksamt, jag har naturligtvis min egen tanka. — Att det skedde genom mr Stephen Greys misstag. Läkaren nickade. — Helt säkert genom misstag, och det är orimligt att söka anledningen på något annat håll. Men jag skulle icke vilja yttra mig så fritt offentligen. Det är obehagligt för en läkare att nödgas klandra en praktiserande kollega. — Jag inser icke att den saken kan vara underkastad ringaste tvifvel, anmärkte miss Chesney. Medikamentet bars direkte från mr Stephen Grey till sjukrummet; hur vore det då möjligt, att giftet kunnat komma i på annat sätt? Och det att ni mirkte lukten af bläsyra, när drycken kom, är ett säkert bevis för att blåsyran kommit i vid blandningen. IIar man kommit underfund med något rörande den stackars unga damens slägt? har man fått veta hvem hon var eller hvarifrån hon kom? — Icke det ringaste, svarade mr Carlton. De kunna icke ens upptäcka hennes dopnamn. — Har ni upptäckt hvem det var, som rådt henne att vända sig till er? — Nej, visst icke. Jag skref i tisdags till de vänner i London, om hvilka jag kunde antaga, att de nämnt mig för henne, och har fått svar från dem i dag, men de isäga alla, att de ej känna mrs Crane. Ni ser, att i alla