Göteborgsposten – 8 augusti 1864, sida 1

Samtalet afbröts. En piga öppnade förmaksdörren och stack in sitt hufvud. Hon såg ganska butter ut. — Miss Chesney, sade hon, här är den der kusken igen. Han vill tala med kaptenen. — Kaptenen är sjuk, och kan ej ta emot någon, svarade Laura befallande, innan Jane hann tala. Säg honom det, Rhode. — Det tjenar till ingenting, att jag säger honom det, miss Laura. Han säger att han skall tala med kaptenen eller någon annan af herrskapet, om han också skulle bli här hela natten. Han bad mig gå in och inte göra mig besvär med att svara honom, för han ville inte nöja sig med det. — Jag kommer ut till honom, Rhode, sade Jane med matt röst. Ack, Laura, tillade hon, sjunkande åter ned i ländstolen, när pigan gått sin väg, hvad sådant plågar mig. Jag vill hellre dö än se min fars kreditorer, som jag ej kan betala. Nu hördes kapten Chesneys käpp knacka ifrigt, och han sjelf ropa på Jane. Han tälde intet dröjsmål, när han ropade, och Jane insåg, att hon måste springa upp till honom. — Han vill kanske, att jag skall stanna länge hos honom, Laura, sade hon, Jag vet ej hvad han vill mig; jag skulle önska, att han ville låta mig sitta hos honom, så att jag vore till hands. Kan du icke denna gången gå ut och tala med den karlen? — Det får jag väl göra, om det är nödvändigt, svarade Laura Chesney, fast jag skulle hellre velat gå en