Göteborgsposten – 8 augusti 1864, sida 1

ne, jag nämnde Clarices namn för pappa, i hopp, att har skulle bryta tystnaden och tala om henne. Jag sade, att jag trodde, att vi snart skulle få bref från henne. De var i tisdags. — Hvarför trodde du, att här snart skulle komme bref från henne? — Emedan — emedan, miss Chesney tvekade, jag i måndags hade en så besynnerlig dröm. Jag är säker på att här snart kommer bref från henne. Laura Chesney brast ut i skratt. — Ack Jane, jag kommer en dag att skratta mig ihjel åt dina drömmar. Låt oss höra hvad det var. j — Nej Laura, du skulle bara göra narr af det. Lucy Chesney smög sig till sin äldsta syster och j sade. ö — Säg mig det för all del, Jane. Jag skall ej göra narr af det, och jag hör gerna drömmar. Jane skakade på hufvudet på det afgörande sätt, som betog Lucy allt hopp om att få sin vilja fram. ; — Det var ingen angenäm dröm, Lucy, och jag skall icke tala om det. Den gjorde, att jag i tisdags tänkte mycket på Clarice och deraf kom det sig, att jag nämde I hennes namn i pappas närvaro. Sålunda uppkom missförståndet. — Rörde drömmen henne? frågade Laura, och Jane Chesney märkte ej den ironi, som låg dold under frågan — Ja, men jag vill ej gerna berätta den — ja, jag skulle ej kunna göra det. Det var en ryslig dröm, en för färlig dröm.