Göteborgsposten – 5 augusti 1864, sida 2

Danmark. Danske konseljpresidenten meddelade i tisdags uti riksrådets båda afdelningar officielt, att han i dag mottagit ett på aftonen dagen förut från Wien afsändt telegram, enligt hvilket ett vapenstillestånd afslutats på b veckor från och med d. 2 d:e och derefter med 6 veokors uppsägning. Stilleståndet är således afslutadt på minst 12 veckor. En kurir atgick i tisdags från Wien med konvention och väntades till Köpenhamn som i går. Fredsvilkoren äro de förut angifna. Danska Dagbladet säger ang. det möte för låsta dörrar som riksrådet höll i måndags eftermiddag: Det leddes ej af någon ordf. eller dirigent; medlemmarne voro samlade i djup och afvaktande tystnad, ministåren kom in, konseljpresidenten Bluhme tog ordet, och han talade, utan att störas af någon enda yttring om det intryck hans ord gjorde på åhörarne. Då han var färdig, ställde Krieger till honom några ord ang. en viss punkt i den afgifna historiska utvecklingen, men då en annan medlem äfven ville göra en fråga, tillkännagaf konseljpresidenten, med ett visst uttryck at otålighet, att han ej kunde inläta sig härpå, och mötet var härmed till ända. Men det fanns i konseljpresidentens föredrag flera saker, som likväl ovilkorligen tarfvade en närmare förklaring. Sålunda förbigicks i skildringen af den diplomatiska ställningen Ryssland på ett sätt, som måste väcka föreställningen om en väsendtlig lucka, och frågan om landets förmåga att återupptaga siendtligheterna till lands och sjös blef endast antydd för att genast lemnas, sastän den måste vara en hufvudpunkt vid bedömandet af situationen. Det är klart, att rådets medlemmar ej kunna anse sig vara tillräckligt upplösta om landets ställning efter ett sådant föredrag, hållet under förmaningen till sträng diskretion och icke suppleradt på de punkter, der förfrågningar kunde visa, att något saknades. Icke desto mindre afslöt konseljpresidenten sitt tal med några ord, hvilka ljödo som en uppmaning till församlingen att med anledning af detsamma taga ett bestämdt ateg; ministerns stämma blef så lägmält, att nästan ingen kunde riktigt höra, hvad han sade, men de flesta uppfattade det som en uppmaning till rådet, att härefter öfverväga, huruvida det fann, att regeringen under dessa förhållanden följt ett riktigt handlingssätt. Såsom saken nu visar sig, är riksrådet emellertid alldeles ur stånd härtill. Det kan ej uttala något omdöme öfver regeringens beteende, emedan det ej eger härtill tillräckliga grunder och vägen till dessas erhållande är afskuren genom det meddelningssätt, som ministeren valt. Men å andra sidan skulle riksrådet, om det förhölle sig alldeles tyst