ständigheten, som för den kraftiga utveckling, som det skandinaviska trädet dermed skulle gå till mötes. För detta framtidens stora mål har Sverige icke bordt tveka, att underkasta sig uppoffringar i det närvarande, äfven af allvarsam beskaffenhet, ty, ännu en gång, nationen bör lika litet som individen äfventyra en lugn och lycklig tillvaro för obestämda, högtflvgande framtidsplaner; men den eger dock ej heller rätt att lemna åsido efterkommandes trygghet och lycka för det närvarandes lugn. Har man vid den, såsom vi antaga, nu ingångna alliansens afslutande haft detta mål digt för ögat? Har man betryggat oss om att det är åt Skandinavien vi dermed bringa våra offer, men ej åt Danmark enbart ? Vi kunna ej besvara denna fråga. och vi frukta att svaret blefve, om vi kände det, nekande. Men ändock maste alliansen nu afslutas. Ty först och främst har vår heder bjudit det, och för det andra skulle, i motsatt fall, utsigterna till ett förenadt Norden blifvit för långa tider undanskymda; slutligen är det — och den saken är ej minst vigtig — för en rättvis sak vi skola kämpa. Denna tidning har, för sin ringa del, varnat långt för detta och innan alltså något komprometterande steg från Sveriges sida varit taget, för en allians, som ej burit skandinaviska vilkor i sitt sköte. Men då sakerna kommit på den punkt, der de nu befinna sig, så har Sverige ej kunnat, utan skam, draga sig tillbaka. Och om en stor nation kan bära en sådan nesa, så vill dock svenska nationen ej göra det. Det behöfs ej annat motiv än detta för vårt handlingssätt. Och när det så är, böra vi låta det skedda vara skedt, och akta oss för att inför Europa framställa den ömkliga bilden af en nation, som ej vet hvad den vill, som börjar inbördes fejder inför fronten af en antågande siendtlig arm, och som dagtingar med hederns och rättvisans fordringar, så snart det gäller handling, och ej blott, för att tala med Times, en bemedling i ord. Tyskland är, vi säga det åter och åter, vår naturlige vän, men Tyskland har orätt i denna strid mot Danmark, och rättvisans sak står högre än ej blott egennyttans, utan ock vänskapens. Har Sverige varit för svagt att uppfylla det sköna uppdrag, som här legat oss så nära, nemligen att bemedla denna ömkliga tvist mellan tyskar och danskar, så bör det, med en fri och aktad nations hela eniga kraft, ställa sig på rättvisans och den svagares sida. Det moraliska inflytandet af en sådan handling är större, men ej mindre, än den fysiska styrkan. Men vilkoret derför är, att vi handla med enighet och med ädelhet, icke förnedrande oss till kälkborgerligt käbbel eller till småsinnade eggelser till ovilja mot en nation, som händelsernas makt gjort för ögonblicket till vår motståndare, men med hvilken vi dock hoppas få snart återknyta vänskapens band, hafva vi ock blifvit tvungna att förut kämpa med honom en blodig och manlig dust. Vår lösen är alltså: enighet inom oss sjelfva, trofast förbund med Danmark, öppen och ärlig strid mot Tyskland, så vida man ej vill taga sitt förnuft till fånga och låta bli den välsignade galna exekutionen! Följderna stå sedan i en högre hand, men vi hafva handlat rätt, och vi hafva bevarat vår heder; vi hafva, med ett ord, handlat som män. Fastighet-auktion. Vid i går å auktionskammaren förrättad exekutiv auktion å arbetskarlen O. Carlssons fastighet n:o 17 Litt. P. i 12:te roten å landeriet Redbergets egor iterropades detsamma enär intet anbud uppgick till värderingssumman (5,000 rdr), under hvilken summa fastigheten ej fick försäljas. Anbud till eld-vada. I onsdags på eftermiddagen märktes af personer, boende i hr Carlanders hus vid Pustervik, en stark rök derstädes, hvilken slutligen befanns sprida sig från en vedbod begagnad af en i huset boende skomakare vid namn J. C. Gustafsson. Elden släcktes dock lyckligtvis snart af tillkommande personer. Förhör kommer i dag att i poliskammaren anställas för utrönande af anledningen till eldens uppkomst, hvilken förekommer mycket mystisk. Skogsodlingen i länet. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott kungör, att de af länets jordbrukare, som önska hushållningssällskapets biträde för skogsodlingar under inst. höst, böra före innev. månads utgång inända anmälan derom till förvaltningsutskottet