Göteborgsposten – 4 augusti 1864, sida 2

fromma för stadens och ortens korresponden, hvilka under hr C:s bortovaro fått af dess utmärkt nitiske vikarie hr J. Stendal åtnjuta åväl en humanite, välvilja och billighet, som vunktlighet i alla hänseenden, hvarföre utbytet emotses med stor ledsnad, särdeles vid ihågkomsten af hr C:s antecedentia. Hr C:s ogina vägran af hr Stendals begäran, om en billig tillökning i löneväg, lärer vara anledningen till förutsagde förändringar i postexpeditionen. I det tal, hvarmed generalen grefve Björnstjerna till Malmö skarpskyttekår öfverlemnade den nya utaf stadens damer till kåren skänkta fanan, yttrade han bland annat: I en tid, då svärdets rätt ensam synes gälla, blef det nödvändigt att bygga folkets sjelfbestånd icke på skrifna afhandlingar, utan på egen kraft. I Sverige, med dess stora minnen och farliga läge, insåg man att den stående hären, oaktadt all sin duglighet, icke ensam kunde betrygga friheten. Då uppstodo hastigt i alla landsändar frivilliga kårer, mångenstädes talrikare än man vågat hoppas. Den tid torde kunna emotses då större delen af landets ungdom, öfvad och fullt beväpnad, skall stå färdig att möta fiendens anfall; redan nu utgöra skarpskyttarne en styrka, till hvilken fosterlandsvännen med glädje och stolthet blickar upp. Ej underligt då att den svenska qvinnan, högtänkt som hon är, öfverallt med värma omfattat den goda saken. Ett nytt bevis härpå är denna fana, som Malmö damer i dag önska förära stadens skarpskyttekår. I deras namn räcker jag eder den nu. Måtte den alltid svaja öfver en trupp lifvad af samma goda anda som utmärker eder, fast mångdubbelt starkare! Svenska kanonbåtsflottiljen i Östersjön. En festlig tillställning var d. 27 sistl. Juli å Stenåkersudden, vid Söderhamn, af en del af nämnde stads invånare arrangerad för officerarne å den kanonbåtsflottilj som under kommendör Egerströms befäl kryssar i Ostersjön. — Flottiljen har sedermera ingått till Gefles yttre redd, hvarest målskjutning förehafts. — Flottiljen består af 5 ångkanonslupar och 8 landstigningsslupar, med omkr. 600 mans besättning. Folkskoleläraremöte. Linköpings stifts allm. folkskoleläraremöte hölls d. 29 sistl. Juli i Linköping och var besökt af såväl ett särdeles stort antal folkskolelärare, som af andra för solkundervisningen intresserade personer. Som ordf. fungerade läraren vid Linköpings elem. läroverk mag. Munck. För emigranter till Amerika. Följande, som länder till ytterligare varning för våra utvandrare till Amerika, skrifves i den i Chicago utkommande svenska tidningen Emigranten?: Den 1 juni ankommo hit till Chicago mellan 2 och 300 emigranter, till största delen från trakten kring Bergen. Jag kom händelsevis att på aftonen passera förbi Galena bangården, och synen af dessa mina stackars landsmän väckte ett djupt medlidande hos mig. Stackars menniskor! De hade rest från ett land, der allt deras arbete och sträfvande knappt kunde gifva dem dagligt bröd, för att söka ett bättre här i den aflägsna vestern. Många och olikartade måste visst deras känslor varit, då de sade farväl till sitt kära sadernesland. Många hade deras vedermödor varit under resan till Quebec, och just här, då de beträda Amerikas fastland, vänta dem nya och större besvärligheter. Att höra deras berättelser om, huru de blifvit behandlade under resan, huru de förlorat sitt bagage, huru de blifvit förda på fraktvagnar liksom annat gods eller kreatur, är i sanning ömkligt. Slutligen ankommo de till the Garden City, det stora Chicago, och här vänta dem nya lidanden. De fleste skulle afgå till Jowa, Wisconsin eller Minnesota, och Galena-jernvågsbolaget har åtagit att ditsorskaffa dem. Men här äro inga anstalter fogade hvarken för deras mottagande eller afresa. På bangården måste de nu, utsätta för väderlekens inflytande, ligga natten öfver till följande dags afton kl. 9, då det ändtligen blir läglig tid att föra bort dem såsom kreatur. Men här i Chicago inträffar dock hvad man nästan kan säga vara det värsta och styggaste af allt. Deras egna landsmän söka här bedraga dem på deras pengar. Jag och flere med mig voro ögonvittnen till, huruledes en amerikanare i förening med en ung norrman såsom tolk tillvexlade sig de stackars emigranternas guld och silfvermynt för 30 cents mindre på dollarn, än hvad de verkligen voro värda efter dagens kurs. Ar icke sådant skamligt? Jag kunde olyckligtvis icke få veta namnet på denne norrman, eljest skulle jag hafva offentliggjort det, så att man så väl här som i Norge kunde lära sig att framdeles taga sig till vara. Lyckligtvis har nu kongressen tagit emigrantfrågan om händer, och det är att hoppas, att vi till nästa år skola här få till stånd ett sådant system, att de fattige emigranterne åtminstone icke skola blifva bedragne under sin resa.