Göteborgsposten – 3 augusti 1864, sida 3

rit sysselsatta med tvätt, men då den stora muntrationen, sprutöfningen, på torget företogs, lockades pigorna af det sköna skådespelets tjusningsmakt ut genom porten. Medan de stodo der och gjorde sina retlektioner öfver det sätt hvarpå sprutmästarne skötte sina strålar, smög sig Ehn listigt in i tvätthuset och knep af en mängd der befintliga våta kläder de som mest föllo honom i smaken. Då han skulle återvända genom porten, bärande de stulna persedlarne ofvanpå ett knyte, som han hade i handen, blef han observerad af en madam, hvilken visade de omtalade pigorna på honom. Dessa igenkände genast kläderna och den manhastigaste af dem skyndade fram samt ryckte ifrån honom knytet. En annan af dem skyndade efter en poliskonstapel. Denne var dock ej i stånd att föra karlen, som visade sig ytterst vildsint, i kurran, utan måste slutligen fyra konstaplar bära honom dit, under det att han på det våldsammaste med sparkningar och slag protesterade mot denna procedur. Vid polisförhöret igår förklarade han dels, att han varit så full vid tillfället att han ej mindes mer än en sak — att han icke stulit de merabemälde per sedlarne, och dels att han i allmänhet vore Åkonstig i hufvudet. Målet remitterades till rådhusrätten, och qvarsitter Ehn i cellsångelset. — Arbetskarlen Joh. LaLe-v från Skultorp skulle i söndags afton begifva sig till eller från staden, ref. vet ej så noga. Försedd med en matsäck, i hvilken befann sig kaffe, socker, ost, makrill och 25 tum bränvin, hade han på sin vandring hunnit till Gubbero der han slog sig i ro och smakade på sina varor. Förmodligen något tung vorden af måltiden, slumrade han in på en stenmur ett litet stycke från vägen, hvilket läger anstod honom så väl, att han ännu kl. half 5 på morgonen slumrade derstädes. Vid denna tid passerade en mansberson vid namn Öst, som kinesat i någon annan af stadens omnejder, förbi stället, der I. låg. Öst fann det i sin ordning att taga den sofvande i närmare skärskådande, och då han fann att denne icke hade något annat som har med fördel kunde lägga sig till, var han nog ädel modig att icke försmå L:s matsäck, och lomade i vä med densamma. Men der oskulden sofver Åc. 0 verkonstapel Zetterberg och en poliskonstapel komme just i samma vesva vandrande vägen framåt. Då Os fick syn på dem, förkastade han att följa den banad stråten och begaf sig inåt Gubberos egor samt undan gömde de båda kassarne med matsäcken bakom er mur. Öfverkonstapeln gick emellertid och väckte L. som genast saknade sina dyrbara kassar. Öst ble eftersatt och upphunnen samt måste slutligen erkänn: tillgreppet. Vid ransakningen i går i poliskammarer vidhöll han sitt erkännande. Målet förvisades til rådhusrätten, och qvarsitter Öst, som förut varit fram me för dylika tilltag, under afbidan på ransakning cellfängelset.