Göteborgsposten – 2 augusti 1864, sida 3

Sålunda skall snart, för snart måhända, Frankrike ha för sina ögon den föga uppbyggliga anblicken af att reaktionen nu äfven trampar folktriheten i Tyskland på nacken. Till hvem skall turen komma sedan? Till Italien eller Sverige-Norge. Och hvad skall hindra? Om de absolutistiska makterna fortfarande få utan hinder på detta sätt krossa de nationala sträfvandena och förhoppningarne på det ena stället efter det andra, skall äfven de liberalas motståndskraft alltmera försvagas, så att hvardera maktens kamp för sin jord och sin frihet skall bli en enstaka strid af samma art och troligen med samma resultat som de strider, vi under de sista två åren sett utkämpas inför våra ögon. Den lifaktighet, Frankrike nu börjat visa, är derföre högligen på tiden. Måtte den äfven innebära tillräcklig kraft, för att absolutismen åter må signa ned på sin förtryckarebana. Det är synbarligen under intrycket af denna sakernas allvarliga ställning som man i Frankrike nu ifrigare än någonsin diskuterar ej blott den allmänna europeiska, utan äfven den tyska frågan, deri indragande jemväl Rhengränsen. En välbekant fransk historieskrifvare, hr Henri Martin, har nyligen tagit till orda i saken och sålunda gifvit denna ett för fransmännen stort intresse. Hr Martin säger, att frågan om Rhengränsen ej kan på ett abstrakt och enstaka sätt lösas mellan Frankrike och Tyskland. Hon är underordnad någonting ännu större. Tvenne mäktiga fiender stå nu ansigte mot ansigte, Frankrike — den kraftigaste och allmänna representanten för Europas opinion och intresse — och Ryssland — fiende till nationalitetsprincipen och den år 1789 proklamerade frihetens grundsatser; Ryssland aspirerade på herraväldet öfver gamla verlden, Frankrike på det fria förbundet mellan folken. Hvardera önskar att draga ötver till sig mellanliggande stater. Ryssland har lyckats förstöra Polen och söker att at Tyskland göra en vasall, tills det kan deraf göra en slaf. Frankrike bör sträfva efter att återupprätta Polen och göra Tyskland till sin bundsförvandt. Hvilken plats skulle Rhenfrågan intaga i denna ofantliga konflikt? Antingen skulle Tyskland förblifva under de preussiska och österrikiska monarkiernas välde, vid hvilka det är bundet genom sin delaktighet i beslutet mot Polen, eller ock befria sig genom att konstituera sin nationalitet utan afseende på sina främmande elementer. Om Tyskland förblir i de båda s. k. tyska monarkiernas våld, och dermed äfven i Rysslands, är rättsfrågan genast löst. Tyskland har ingen rätt; det finnes blott befolkningar underkastade tvenne staters välde, hvilka ej ha någon nationalitet och dessutom äro vasaller under Europas gemensamma fiende. I detta fall skulle Ryssland röra invid Frankrikes gräns — Gaul stå i Attilas närhet. Frankrike, som rådes af en sällsam teori att afväpna, för att lugna sina grannar, skulle då stärka sig genom en stor national beväpning; det skulle söka sitt stöd i alliansen med folken, i nationalitetetspolitiken och med hvad omkostnader som heldst återtaga sin norra boulevard och den stora vattengratven, Rhenfloden. Skulle, tortfar hr Martin, Tyskland å andra sidan återupprätta hvad det förfuskade år 1848, skall det ätven förstå deras dårskap eller trolöshet, som oupphörligt drifva det emot Frankrike till förmån för Ryssland. Det skall då besluta sig för att rusta sig icke mot faran för det förflutna utan för framtiden. Det skall bryta med det ständiga dubbelspråket trån Wien och de oefterrättliga irringarne från Berlin. Det skall vända sig emot Europas erkefiende och hans medbrottslingar, och hjelpa till att uppresa ett europeiskt stängsel mellan Östersjön och Nordsjön. Då, slutar hr Martin, skall frågan gälla Europas och icke Frankrikes gräns. Om Tyskland blir vår bundsförvandt mot Ryssland, blir detta åter blott Moskovien; om ett mot oss vänskapligt Tyskland intager ett mot oss fiendtligt Preussens plats, hvad behof skall då göras af franska garnisoner och franska prefekter i Mentz eller Köln? I stället för franska citadeller vid Rhen skola vi ha att upprätta Europas förbundsfästningar vid Dniepern. WwWMWM — ?2Z? smo