Göteborgsposten – 2 augusti 1864, sida 3

och inpå natten, emedan sydtrupperna ej tycktes vara tillräckligt starka, från ait kunna låta sin linie avancera. Samtidigt visade sig äfven en annan sydtruppsafdelning på Seventhstreet-rod, 23 mil från staden, alldeles i norr och alldeles i fronten af Fort Stevens och De Russey. Här voro sydtrupperna talrikare och skärmytslade med invalidregementen och milis, hvilka sleto ondt. Ibland befunno sig sydtrupperna inom 300 alnar från fästena, och deras skarpskyttar plockade bort en hel del, som stack sina hufvuden upp öfver bröstvärnen. På måndags middag hade sydtrupperna en stark skärmytslingslinie och c:a 60 st. blefvo af dem dödade och sårade, men i skymningen kommo nordkärntrupper till stället och ryckte fram, hvarvid striden blef allvarsammare. Sydtrupperna började begagna artilleri och Forts Slocum samt De Russey svarade. På middagen hade underrättelse ingått om, att alla telegrafoch jernvägslinierna mellan Baltimore och Washington blifvit afbrutna. Denna senare stad var nu isolerad och förblef det i 36 hela timmar. På tisdags eftermiddag hvimlade Pennsylvaniavägen med trupper, marscherande i alla riktningar, under det extrablad från tidningarne tillkännagåtvo, att Fort Lincoln, beläget på Baltimore-vägen, närmare 2 sv. mil nordost om hufvudstaden, angripits. Rörelsen inom befolkningen nådde härvid sin högsta höjd. Emellertid forttor skärmytslingen hela tidsdags efterm. (d. 10 juli) längs alla linierna samt inpå natten. Man började dock lugna sig något på nordsidan. Under första delen af natten mellan tisdagen och onsdagen var sydtruppernas linie stark som vanligt, sträckande sig från jernvägen, söder om Bladensburg, till Fort Pensylvania, !(; sv. mil från Potomacfloden. Washington var nu fullkomligt isoleradt, hvarföre många bodar och kontor stängts, och matvarorna stego till panic-priser. Från tisdags eftermiddag tilläts ingen begifva sig till gränsen utan pass. Allt var i ordning hos nordtrupperna, för att på onsdags morgon angripa motståndaren. Men morgonen inbröt — och sydtrupperna voro försvunna. Förödda fältjoch utplundrade hus var allt hvad han lemnat qvar. Nordkavalleriet började förtölja, då fienden befanns vara på återtåg mot Frederick. Ett litet batteri hade qvarstannat nära Bladensburg, skjutande på jernvägslinien, långt ofter det hufvudstyrkan passerat. Washington började åter bli lugnt och allt återtog sitt forna utseende, isynnerhet sedan jernvägsoch telegraflinierna blifvit återställda. Den förra hade endast blifvit obetydligt skadad. Trakten närmast staden i norr, hvilken en vecka förut blomstrade med yppiga skördar, är nu en naken ödemark. Sydtrupperna hade förstört allt. Förödelsen å egendom är äfven mycket stor. Nordens hela förlust under angreppet mot Washington uppskattill mellan 400 å 500 man, deribland flera goda officerare. Enligt underrättelse från New-York af d. 16 juli, skulle sydtrupper till ansenlig styrka ännu befinna sig i Maryland och Shenandoahdalen. — Ett rykte gick, att Nordgeralen Sherman i Georgien intagit Atlanta. — På grund af de många hvarandra korsande ryktena varierade guldpriset med hvarje timme. Konferensen i Wien har framkläckt en ny vapenhvila, hvilken utgår i morgon natt. Alla andra bestämda underrättelser saknas. Deremot säger en wienerkorresp., i brist på andra vigtigare notiser, att det rum, der konterensen häller sina sammanträden, stöter intill det, hvarest grefve Rechberg emottager sina officiela besök, och derföre är väl bekant för medlemmar af den diplomatiska kåren. Ifrågavarande rum, hvilket tjenar till mötesplats för ministrarne, då de sitta i konselj och hvarken kejsaren eller erkehertig Rainer äro närvarande, ligger mellan stora salen och utrikesministerns rum. Times korresp. förmenar, att Rendsborgs besättande af preussiska trupperna skett med österrikiska regeringens tysta medgifvande. För hvarje betraktare visar det sig temligen klart, att Tysklands båda stormakter, allt med Ryssland i ryggen, sedan de undertryckt den polska rörelsen och sträckt Danmark blödande för sina fötter, nu stå i begrepp, att med samma cyniska impertinens gifva ett hugg åt den nationala rörelsen inom Tyskland och kanske söka lägga äfven detta bönfallande för sina fötter. Kännedomen om Tysklands inertia communis i sådana saker som denna, der det ej mera gäller ett härskri en masse mot en oändligt mindre och svagare granne, inger ej synnerliga förhoppningar om, att det skall bli något verkligt motstånd utaf. Visserligen anstränger sig Frankrike nu synbart, att lifva Tysklands motståndskraft, men det är föga troligt att det skall lyckas; ty tyskarne tåla dock mn daa dan mallala FAAHA