Göteborgsposten – 2 augusti 1864, sida 2

— Gå ester mr Carlton, sade han hastigt. Mr Carlton befanns vara på värdshusets gård inbegripen i ett samtal med några af de flanörer, som förhöret lockat dit. Med anledning af den förebråelse, som domaren riktat till honom för att han aflägsnat sig från stället efter att ha vittnat första gången hade han beslutat att ej göra sig skyldig till något sådant ånyo och uppehöll sig derför i närheten. — Så att jag skall åter in! utropade han, när tjenstemannen kom till honom. Jag hoppas att juryn får se mig tillräckligt. — Något nytt har kommit till sir. Ni kan här ha hört bullret, när de kommo med det uppåt gatan. — Något nytt! upprepade läkaren ifrigt. Hvad är det för något? Det är väl ingenting om ansigtet? tillade han, i det en egen fruktan blandade sig i hans hviskning. — Jag vet ej rätt hvad det är, sir. Folkhopen trängdes så i rummet, att jag inte kunde höra hvad som sades. — Var god och se på detta, mr Carlton, sade domaren räckande läkaren biljettfragmentet, när denne visade sig. Kan ni säga mig om detta är den dödas stil? Mr Carlton tog papperet, såg på det, klämde det i sin hand och gick bort till ett aflägset fönster. Der stod han och läste det med ryggen vänd mot de närvarande. Han läste ignnom det två gånger! han vände det om och såg på andra sidan och vände det sedan åter och läste det omigen. Derpå gick han tillbaka till bordet, hvarvid