—— — ————— Skarhskyttemötet på Fristads Hed. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Borås d. 1 Augusti. -ÄAsdelning — halt! Bajonetterna af! Håll geväret medan jag spänner åt bandolerremmen en smula. Se så der — tack! — Ska det vara en morgonrisp? Hva grinar du åt? Det är min själ, af —s bästa. Kors för tusan se der står en buteljkorg! Glöm ej den, ty då är hela resan förfelad. Så surrade det omkring öronen, då man i dag, straxt före sextågets afgång, besökte vår bangård. Glada menniskogrupper, vänliga ansigten, infall och smittande skrattsalfvor — se der i öfrigt, om läsaren behagar, konturerna af den lifliga tasla, som i ett brokigt virr-varr rörde sig framför åskådaren. På botten af denna så uppsluppna sinnesstämning hade man dock ögonblicket förut ej kunnat undgå att märka en flägt af den feberaktiga oro, som alltid genomgår en folksamling, då den väntar på något. Redan vid femtiden hade en och annan enstaka vandrare setts begifva sig af uppemot banhallen. En half timma senare hade två och två och tre och tre i stöten setts med mera brådskande steg taga samma kosa. Här skulle man åtminstone, så hoppades man, få se en skymt af ståten, sedan stadens pojkar haft godheten att för sin del abonnera torg och gator. På så sätt hade det snart hunnit att blifva en liten folksamling, hvilken till tidens och ledsnadens fördrifvande sysselsatte sig, den femi