Göteborgsposten – 1 augusti 1864, sida 2

— en, som kräfde noggrann undersökning. Medikamentet var i nästa rum, hvari man obehindradt och oförmärkt kunde komma från svalen, ty det sängliggande fruntimret kunde ej se hvad som föregick i nästa rum och de begge fruntimren voro nere i köket. Ingenting kunde varit lättare än att draga korken ur flaskan och hälla ett par droppar gift i medikamentet — säframt nemligen den person, som dolde sig der, hade uppsåt att göra så. Juryn säg allvarsam ut, och en af densamma sade till mr Carlton: — Kan ni icke tänka, efter hvad som passerade, så att ni kommer till någon visshet? — Jag är tillräckligt viss, svarade mr Carlton. Jag är öfvertygad, jag tror bestämdt, att det ansigtet var et alster uf min fantasi. Jag hade kommit från det ljusa rummet ut på den mörka svalen — blott svagt belyst at några mänsträlar och — — Jag ber om ursägt, mr Carlton, afbröt en annar juryman; vittnena Peppersly och Gould ha intygat, at sängkammarn var mörk — utt ljuset stod, på grund af da mens önskan, i nästa rum. — Ha de sagt det? Jag har nästan glömt det. Di måste, medan jag passerade genom förmaket, mina öger influerats af ljuset, ty jag vet, att när jag kom ut på sva len, denna förekom mig mörk. Ni har rätt; jag mins nu att ljuset stod i förmaket, ty det var derifrån jag hemtad det, när jag ville se mig om på svalen. — Hvarföre sade ni icke detta, när ni förhördes för sta gången? frågade domaren. i i