Göteborgsposten – 1 augusti 1864, sida 1

— om herrarne ämna anklaga mig och mrs Pepperfly för att ha förgiftat henne med blåsyra, så är det bäst ni gör det ju förr ju hellre, tjöt enkan. Vi rörde icke flaskan. Drycken fick hon sådan som Greparnes pojke lemnade den. Och der fanns ingen annan, som kunde ha rört den — fast mr Carlton så godt som anklagade oss, att i hemlighet ha tagit en karl med polisonger in i huset. Domaren spetsade öronen. — När var det? — Den natten hon dog, sir. Han var der när drycken kom — mr Carlton menar jag — och när jag hörde honom komma nedför trappan, sprang jag ut i köket för att öppna för honom. Är der en karl deruppe? frågade han. En karl, sir, svarade jag. Nej, sir, hvad för en karl skulle det vara? Jag tyckte jag såg någon gömma sig på svalen, sade han, Åen man med polisonger. Nej, sa jag förargad, Åvi vill inte ha någon karl hit in i huset. Det var väl en inbillning af mig, svarade han 85 -men jag tyckte jag borde nämna det för er, för den händelse, att någon skälm smugit sig in. — Men nu vill jag fråga herrarne, fortfor enkan harmset, om det var rimligt att insinuera något sådant mot två hederliga qvinnor. Jag kan intyga om mor Pepperfly och mor Pepperfly kan intyga om mig, att vi inte ville ha någon; vi ville helst slippa dem. Och en med polisonger på köpet! Tack ska ni ha för det, mr Carlton! Domaren tycktes fästa vigt vid det, som mrs Gould yttrat, och han gjorde en anteckning i boken framför honom. När mrs Goulds harm lagt sig, förhördes hon ytter