Göteborgsposten – 1 augusti 1864, sida 1

ligare. Sedan hon aflogt hela sitt vittnesmål, tilläts hon gå in i nästa rum, hvarest hon hade ett långvarigt hysteriskt anfall. Domaren befallde, att mr Carlton åter skulle inkallas. Men det befanns att denne redan aflägsnat sig. Detta vållade ett upsskof i Cf En tjensteman sändes genast till honom, och dennefann honom i hans eget hem, sysselsatt med en patient. Han bad honom skynda till rättogångssalen. — IIvad vill man mig? frågade mr Carlton. — Det vet jag icke, sir. Domaren sade, att ni skulle infinna er. — Jag trodde ni visste, att vittnena ej böra aflägsna sig, innan förhöret är slut, började domaren, när mr Carlton åter visade sig inför domstolen. Stundom uppkomma frågor, som kräfva, att de ånyo förhöras. — Jag ber om ursäkt, sade mr Carlton. Jag hade ingen anning om att det ej stod mig fritt att återvända hem, eller att jag kunde komma att behöfvas vidare. Domaren lade armarne på bordet och lutade sig framåt mot mr Carlton. — Hvad betyder det talet, frågade han, om att ni sett en karl gömd på trappan eller svalen den natt, då mor — domaren hostade för utt qväfva det ord, som hållit på att bana sig väg öfver hans läppar — du dödsfallet inträffade. Mr Carltons ansigte betäcktes af en skarlakansrodnad, alstrad af sinnesrörelse. Skulle hans vidskepliga känslor utbasunas till de talrika närvarandes förlustelse?