Göteborgsposten – 30 juli 1864, sida 1

Veckokrönika. Ett och annat om sjusofvaredagen samt våäderlekens inverkan på olika lefnadsyrken. — Stadsfullmäktige på det hala — i Börsens danssalong. — Fördelen af stora speglar. — Dammoln och resignation. — Stradella och In the Strand. — Mantzius och Döcker. — Lejonbryggan, ett minne. — Slussen och slussbron. — Torget framför Göta Källare eller något om äkaredroskor och osnygghet. — En prisfråga. — Skarpskyttekårens tillämnade exercisbyggnad. — Citat från Cederbourg. — Ett förslag. — Lyri oka scenens artister. Fruntimmesveckan utan den ringaste anledning till klander lyckligen passerad, om vi undantaga att hr Jacobus, som så behändigt kilat in sig mellan Christina och Martha, icke aktade för rof att uppvakta med en regndusch; sjusofvaredagen, den betydelsefulla sjusofvaredagen, klar och vacker samt ingifvande goda förhoppningar, hvad kan man mera begära? Visserligen kunna och böra icke alla räsenera på det sättet och landtbrukare, spekulanter i spanmål samt annat praktiskt folk måste föredraga det nyttiga framför det angenäma, men säkerligen tycka vi andra, vare sig att vi befinna oss i en brunnseller badgästs skepelse, äro ute på sommarresor för att helsa pår vänner och bekanta på landsbygden eller helt enkelt måste inskränka oss till vandringar i vår goda stad och dess omnejd, att det är allrabäst när det om sommaren är solsken och vackert väder. Vist baddar solen vid middagstiden bra nog hett, men det är i alla händelser vida trefligare än att som eljest vid denna tiden på året behötva traska omkring i ett sqvalande ösregn. Pligten går framför allt och deraf begat det sig att stadsfullmäktige under loppet af veckan måste afbryta sina sommarferier och från skilda håll i thorsdags samlades, icke i den vanliga lokalen Lilla Börssalen, ty der drifva målare och kakelugnsmakare för närvarande sitt spel, utan i den stora festivitetssalongen. Visserligen öfversköt antalet af närvarande fullmäktige icke med mera än 3 det i kommunalförordningen föreskrifna, men hvad betydde väl det; de stora trymåerna i det prakttulla gemaket mångdubblade dessa 37 och i hast skulle en åskådare ha trott sig förflyttad allraminst till en af hufvudstadens etthundrade hrr stadstullmäktiges sammankomster. Bland de många frågor, jemnt ett dussin, som denna dag stodo på föredragningslistan var äfven den om gators och allmänna platsers begjutning med vatten vid de tillfälllen då de på ett nödvändigt, men upprörande sätt befrias från sina mer eller mindre täta lager af smuts o. d. Stadsfullmäktige funno, som man väl kunnat vänta, ändamålsenligheten af detta förslag, men tillfölje af vissa oundgängliga och tidsutdragande procedurer, hvilka erfordras innan förslaget blitvit af alla dem det vederbör skärskådadt och nagellaret, mäste tillämpningen al detsamma uppskjutas ända till — nästa år. Dock, vi må ej klaga, vi må med resignation och sjelfbeherrskning genomvandra de molnstoder, som fram på eftermiddagarne, då solen glöder med afrikansk hetta, uppstiga från våra gator; vi må med neddammade toiletter, storknande at hetta och ögon, näsa och mun impregnerade af de minst behagliga stoftpartiklar ändå i det svalkande hoppet om bättre tider gladeliga utbrista: ÅBättre sent än aldrig ! I tisdags afslutade lyriska scenens artister sina representationer härstädes. 1 motsats till det fridfulla lugn, som herskade ute i naturen på den vackra sommaraftonen, blef det ett fullkomligt oväder derinne i teatersalongen när ridån föll efter sista akten af Stradella, ty det var en verklig åska at applåder och ett veritabelt regn af blommor, som helsade de firade artisterna, då de ännu en gång