Fran Utlandet. Debatten inom Englands öfverhus d. 22 d:s, angående den heliga alliansen, om hvilken debatt vi i går lemnade ett kort telegrafiskt referat, har af flera skäl sin stora betydelse. En så ansedd statsman som lord Stratford de Redelifle, hvilken under en lång följd af år beklädt de vigtigaste diplomatiska poster och hvars ord följaktligen ha i diplomatiska angelägenheter en ovanlig vigt, drager icke i betänkande att förklara, att han oaktadt de officicla förnekandena från Wien och Berlin anser de i Morning Post offentliggjorda depescherna vara äkta, och att han tror på den hel. alliansens återupprättande. Lord Russell kan, på grund af sin ställning som utrikesminister, icke uttalat sig med samma oförbehållsamhet som lord Stratsord de Redceliffe, men är i sjeltva verket fullkomligt ense med denne. Han kan ej erkänna depeschernas äkthet gentemot de bestämda protester, som Österrike och Preussen nedlagt, men han medgifver, att under sista tiden händelser förefallit genom hvilka depeschernas innehåll få sannolikhetens prägel, och att kabinetten i Petersburg, Wien och Berlin oupphörligt uttalat sig för nödvändigheten af en allians mellan furstarne mot den revolutionära rörelsen. Efter dessa förklaringar kan det ej längre vara tal om, att underrättelsen om den hel. alliansens återupprättande är ett blott tidningsrykte, hvilket endast för politiska kannstöpare kunde ha något intresse. En förbindelse mellan de trenne nordliga stormakterna, stiftad i afsigt att undertrycka revolutionen, med hvilken f. n. icke kan menas annat än den nationala rörelsen, förefinnes verkligen, och då man betänker, ötver hvilka otantliga härmassor suveränerna i Ryssland, Österrike och Preussen råda, kan det knappast vara något tvifvel underkastadt, att de ej allenast skola vidtaga defensiva mått och steg, utan tänka gå anfallsvis tillväga, så snart de slutat sina förberedelser och anse förhållandena gynsamma. Detta är den ena hufvudpunkten, som debatten i ötverhuset klartgjort. Den andra är, att ett dylikt förbund skall finna sin motvigt i en allians mellan England och Frankrike, hvilka genom gemensam fara och gemensamma principer skola tvingas tvingas att glömma underordnade tvistigheter, för att betrygga sitt inflytande i Europa och dettas frihet. Både lord Stratford de Redelifle och Jord Russell uttalade sig i denna riktning, och den förre underlät icke att begagna tillfället till att inskärpa hos sina landsmän en sanning, hvilken de nu för tiden ej kunna höra tillräckligt ofta, nemligen den att en stat har högre och ädlare mål än att utveckla sina materiela intres