Göteborgsposten – 28 juli 1864, sida 1

På Söndagen, i går, vaknade vi ute på sjön med Gotland i sigte. Östersjön stod nästan som en spegel, knappt en dyning rörde sig och solen stekte hett som i land. IIorisonten rund sågos seglare, sträfvande till och från Landsort, men sakta fingo de gå, medan Ernst Merck, lång och stor, skrufvade oss Iram med 8 knops fart i timmen. Värme och solsken lyste afven ombord i hvarje ansigte och trängde nog äfven djupare in i menniskan. Dagen var i alla alseenden en Söndag. När Gotland, trots sina eldar, slutligen sjönk i vågen, så dök Öland upp om styrbord. Passagerarne fröjdade sig åt de landdolter vestanvinden bar till dem; jag som ej hade nog fin näsa fick intet med af den trakteringen och var lika nöjd, enär jag af egen erfarenhet känner, att allting der i land luktar lök. Söndagsaftonen firades åter med festliga nöjen och balen utvecklade sig småningom till maskerad. Mun såg långa gummör, så långa att kjolarne ej räckte längre än till knä, der de af byxor uflöstes, målade, halta, förskräckliga gummor, hvilka under sina promenader väckte skrattsalvor från akter till förn. Musiken jublade åter och dansen dunkade, vals, polskor och långdans som i går, bara glädje och fest den ena dagen efter den andra. Mätte det räcka evinnerliga! I dag har det blåst någorlunda och regnat; sjösjuka i proportion. Bornholm låg oss om babord, då vi kommo på däck. Höga, vackra stränder, men stort asständ, att vi deraf hade ringa glädje; det började ock snart att regna. Bornholm blef efter, oss och vi togo fatt skånska vallen. Den skona provinsen gjorde sig grön och vacker, långt mera än jag kunde tro. Men det är pannkaka, jemn, vacker och väl graddad, det är sannt. Det är ett fett land, det är visserligen en fläskpannkaka. Sjöarne växte under tiden och mänget bleknadt ansigte började visa sig; dock gömde sig vanligen de arme med sina små olyckor, så att obehaget (för oss andra nemligen) blef intet. En präktig helsingebonde gick till skeppsläkaren och klagade sin nöd: Se, jag är så full, som om jag hade en kanna bränvin i hufvudet, men, tillade han, jag har ingen glädje utafet! Vi sågo Ystad och många platser i land, och med kikare kunde jag till och med upptäcka två inbyggare på kusten emellan nämnde stad och Trelleborg. De voro antagligen skåningar. Sedan försvann landet, ända tills Falsterbo steg lik Venus (på tre mils afstånd) ur hafvet, som nu hade lugnat sig så, att folkfesterna på däck åter togo fart. Seeland visade oss sin första udde, men trängdes shart för en stund söderut af Kiöge bugt. I mörker gingo vi in till ett fyrskepp — jag minnes icke stationens namn, sitter nu i min hytt och skrifver och orkar icke springa upp att fråga. Platsen ligger nära land, 112 eller 2 mil söder om Köpenhamn — der vi fingo lots, som tog oss om hand och förde oss ett par kabellängder norrut, der låt han ankaret falla. Han hade för mörkt, sade han, att föra in ett så stort skepp och så ligga vi nu. I morgon klockan 2 gå vi ut igen och jag skall få se Köpenhamn och gå i land i Helsingör, hvarifrån jag sänder detta bref. Fornämt jagtsällskap. Jönköpingsbladet berättar, att i nästa vecka, dä jagten blir fri, väntas till Näsbyholm dess egare baron Blixen-Finecke, åttöljd af åtskilliga höga sportsmen, deribland hertigen at Östergötland, för att inviga jagtsäsongen. Spanmal-importen till Stockholm. I N. D. A. för d. 25 d:s skritves: Importen af Spanmål från de preussiska hamnarne har i är varit större än vanligt. Ehuruväl dessa hamnar, med undantag af Memel, varit 2:ne gånger blokerade, har, under dessa blokadtider, importen alldeles ohämmad bedritvits öfver sistnämnda plats. Sålunda är det exempel på att somliga seglande fartyg gjort 5 särskilda resor från Preussen och i dag har lastångfartyget Johan IIoIlm, fördt af kapten K. W. Sundeman, hit anländt på sin sjunde? resa med spanmål från de preussiska hamnarne. I Lördags uppkom från Stettin till Stockholm preussiska propeller-jernångsartyget Tilsit kapten Breidsprecher, med mjöllast. , Rikets Ständers Bank. Af den såsom bilaga till Posttidningen i Tisdags medföljande Uppgift öfver Bankens metalliska kassa samt utelöpande sedlar och depositionsskuld m. m. den 30 Juni 1864 synes att de utelöpande sedlarne samt invisningar och insättningsbevis uppgingo till 33,055,419: 84; depositionsskulden till 6,874,154: 23, samt obegagnade andelar af kreditivoch låneförlag m. m. till 3,246,066: 94, inalles 43,175,641: 01. Då der