Göteborgsposten – 27 juli 1864, sida 2

——————————77————— På förmiddagen samma dag mötte Judith Frederick Grey på gatan. — Nå, Judith, började gossen harmset, hvad tror du om detta? — Jag vet icke hvad jag skall våga tro, svarade Judith. Ingenting sådant har händt i hela mitt lif. — Judith, du känner pappa. Tror du, att det är inom möjlighetens gränser — märk, jag säger möjlighetens — att han af vårdslöshet häller blåsyra i en sömndryck, fortfor han häftigt. — Mr Frederick, jag tror inte, att han gjort det. — Men hör nu på. Jag var tillstädes, när medikamentet tillreddes. Jag såg allt som min far hällde i det, följde med ögonen hvarje hans rörelse, och jag försäkrar att det blandades riktigt. Jag var händelsevis der och stod i ett anfall af lättja, med armbågarne på disken. Nä pappa kom in med mr Fisher, så bad han mig att gå hem och studera mitt latin, men jag var icke snar att lyda, utar dröjde qvar. Nu är jag glad för att jag gjorde det. Jag kan intyga att drycken blandades riktigt och väl, och lik: väl heter det, att gift var i den, när den kom till mrs Cranes, och hon dricker den och åör. Hvem kan sörklare det eller säga hur det gått till? Judith svarade icke. Det stela uttrycket, vittnande om ett besynnerligt tvifvel, beskuggade åter hennes an sigte. — Och i staden beskyller man pappa för det. Foll säger — ack! jag vill icke upprepa allt hvad folk säger