Göteborgsposten – 26 juli 1864, sida 2

Från Utlandet. Från Amerika föreligga åtskilliga intressanta detaljunderrättelser angående sydtrupppernas infall i Maryland och de bataljer, som der levererats. . Den taktik sydtrupperna följt uti sin nya rörelse mot Maryland har äfven denna gång hufvudsakligen varit lika med den, som sydbefälhafvaren Lee iakttagit vid sina töregående invasioner i Maryland. Först riktades angreppet mot Martinsburg (i Virginien), som nordgeneralen Sigel tvangs att utrymma, hvarefter han drog sig tillbaka till Harpers Ferry, under det sydtrupperna gingo öfver Potomacfloden vid Williamsport, och derifrån rörde sig mot den knappast en svensk mil derifrån belägna Hagerstown. Medan denna afdelning af sydtrupperna ryckte framåt, följde en annan del af deras hufvudstyrka general Sigel på hans återtåg till Harpers Ferry och besatte denna plats, under det nordtrupperna å sin sida besatte Marylandshöjderna, hvilka bilda nyckeln till Harpers Ferry. Hagerstown blef sedan den egeutliga basen för sydtruppernas rörelser. Härifrån marscherade sydtrupperna —— un — ——— — — V V ——V VVS OO VN VV ren d. 16 d:s på chaussen, som löper parallel med Potomacfloden, mot staden Frederick, passerande under sin väg genom Boonsborough och Middleton. I Frederick stod blott ett ringa antal nordtrupper, under öfverste Clendenia, hvarföre motstånd ansågs omöjligt, men nordgeneralen Wallace, som stod i Monocacy (vid sloden af samma namn, något i sydost om Frederick), afsände genast pr jernväg förstärkningar till den hotande platsen, så att dennas försvarsstyrka uppgick till närmare 1,500 man jemto artilleri. Från hustaken i Frederick kunde man se, huru sydtrupperna omkr. kl. 4 e. m. i stor styrka nämade sig på vägarne från Hagerstown och Harpers Ferry. De slöto upp sina led och bildade linie i vester om staden, hvarigenom de betäckte nämnda vägar, planterade sina kanoner å Haganoch Röda Höjderna, samt posterade sitt infanteri och kavalleri i den dal, som bildas af ovannämnda höjder och Cotoctinbergen. Striden börjades kl. half 5 med en artilleri-tvekamp. Endast förtrupper gingo från sydsidan i striden, och kl. 7 e. m. drefvo nordtrupperna sin fiende något tillbaka, hvarefter mörkret gjorde slut på skärmytslingen. Tidigt på morgonen följande dag (fredag) kom general Tyler, Wallaces underbefälhafvare, till Frederick och tog befälet derstädes. Hela dagen fortforo skärmytslingarne bland bergen. På eftermiddagen kom general Wallace med förstärkningar till platsen; men då han märkte, att fiendens operationer i fronten af Frederick blott voro låtsade, för att betäcka hans rörelser mot Urbana och derifrån mot Washington, drog general Wallace sina trupper tillbaka och utrymde kl. 10 fredags e. m. Frederick. Tidigt följande morgon, d. 9:de, stodo sydtruppera i slaglinie och ryckte fram mot Frederick, som de åter besatte, sedan dock nordtrupperna först bortfört sina förråder, sjuka och sårade m. m. Nordgeneralen tog samma morgon sitt högqvarter i Frederick Junctio vid Monocacyfloden. Sydtrupperna voro genast åter i framryckande och skärmytslade under morgonen med nordgardet. som skulle skydda Monocacybron å Baltimorechaussien. Fram på förmiddagen utvecklade sig skärmytslingen till en verklig strid, hvilken varade från kl. 9 s. m. till 5 e. m., enligt Wallaces egen ossiciela uppgift. Nord