Göteborgsposten – 26 juli 1864, sida 2

—— — — — ——— — mig eller hos någon annan. Jag skall säga er hur det 1 hänger ihop med den saken. Det var min hustrus födelscdag och — — Vi hörde, att det var hennes bröllopsdag, afbröt en röst. — Såå? då hörde ni rätt. Det var hennes födelsedag, och jag höll just på att draga upp en butelj champagne, när Stephen Grey gick förbi, och jag bad honom komma in och dricka hennes skål. Min hustru drack två glas, och han två, som jag tror, och jag drack resten sjelf. När Stephen gick, så var han så nykter och redig som när han kom. Jag följde houom och såg honom tillreda detta olyckliga medikament. — Kan du då vittna, att han icke hällt någon blåsyra i det? — Nej, det kan jag icke, svarade mr Fisher. Om: någon sade att det bestod blott af blåsyra, skulle jag icke kunna bestrida det. Jag såg honom blanda tre eller fyra tluida, men jag kan icke säga huruvida de voro gifter eller ej. Hur skulle jag kunna skilja flaskorna från hvarandra? Och om jag än kunnat det, observerade jag dem icke, ty jag skämtade och skrattade hela tiden. Denna morgon var jag der, och då visade mr Whittaker mig det ställe, der blåsyran står, och jag kan svärja på, att mr Stephen icke tog något kärl, som stod så högt. Det är allt hvad jag kan sägu. — Af alla besynnerliga, obegripliga saker tyckes detta svara den besynnerligaste. Om drycken ..H — Akta er! han kör öfver oss.