Göteborgsposten – 26 juli 1864, sida 2

— och jag har hört, ropade kusken som i likhet med många af de närvarande ogillade den sista beskyllningen och ville, att mr Fisher skulle yttra sig om saken jag har hört att mr Fisher skulle kunna vittna till mr Stephens fördel, för han stod bredvid och såg honom tillreda medikamentet. Nu visade mrs Fitch sitt ansigte i dörren. Hon såg efter kusken. — Sam Heath, ropade hon. Vet ni att det är fem minuter öfver er halftimma? Kusken Sam Heath skyndade in på gården, så fort som hans korpulens tillät. De nya hästarne spändes för vagnen och passagerarne voro färdiga att stiga upp. Sam Heath hade den morgonen lyssnat till talet om den vigtiga tilldragelsen istället för att äta frukost. Innan den lilla diversion, som mrs Fitch förorsakat, var förbi, öktes de konverserandes grupp med ytterligare en person. Det var intendenten wmr Fisher, en tretioårig man med fördelaktigt utseende och något sorglöst både i väsende och anletsuttryck. Då han nyss uppgifvits såsom den, hvilken skulle ha närmare reda på saken, var det ej underligt, att han helsades med förtjusning. — Här är Fisher. Hur står det till, Fisher? Mi I det sannt, att Stephen Grey druckit mer af din champagna län han kunde tåla och att han derföre användt blåsyristället för helsosam löksirap i ett medikament. — Det är bra! Gå på allesammans på det sättet svarade Fisher satiriskt. Stephen Grey är klokare än at han dricker mer champagne än han kan tåla, vare sig ho