— Det hade varit bäst, om de låtit spindelväfvarne bli qvar, så att coronern ) och juryn kunnat få se dem. — John Grey är en ärans man. Han skulle icke vilja ljuga. Ett par af de närvarande skakade tviflande på hufvudet och sade: — Vi veta icke hvad en af oss skulle ha gjort, om det gillt att rädda en bror. — Jag vill bara fråga, inföll en ny röst, hur det kunde vara möjligt att giftet kunde komma i dryckan, om det ej kom dit då den tillreddes. Och hur kunde mr Carlton lukta det, om det ej varit der? — Naturligtvis var det der. Hon skulle icke ha dött, om icke drycken varit giftig. — Ja, det bevisar saken. Drycken skickades direkte från Greys apotek till Palace Street, och mr Carlton och sköterskan Peppertly intyga, att den luktade så starkt som möjligt af blåsyra. Mr Carlton lär ha misstänkt, att den kunde skada och gick till Greys för att tala derom, men mr Stephen var icke hemma. Jag har hört sägas, att han förebår sig, att han icke tagit drycken hem med sig. — Hvarför gjorde han inte det? — Han trodde naturligtvis icke, att den var så farlig som den var. Och det säges, att han sagt till den sjuka frun, att hon icke skulle ta in drycken. — Hvem säger det? — Jag har hört det. ) En kronans tjensteman som ransakar om dråp etc.