Göteborgsposten – 25 juli 1864, sida 2

Från Utlandet. Redan som i dag eller i morgon väntas de officiela muntliga fredshandlingarne ang. danska frågan skola öppnas i Wien. Hittills ha Österrike och Preussen visat sig motsträfviga mot att insläppa någon främmande i den nya konferensen. Denna skulle, vilja de, endast bildas af Österrikes, Preussens och Danmarks direkta ombud. Men de ha likväl icke kunnat frigöra sig alldeles från Frankrikes inflytande, genom hvars tillskyndelse den nya konterensen egentligen kommit till stånd. Återstår nu att se, om de skola vilja motsätta sig Frankrikes nya åstundan, att tyska förbundet äfven deltager i konferensen. Konferensens utgång torde i ej ringa mån bero af hvilken vändning denna fråga tager. Augsb. allg. Zeit. innehåller följande, enligt hvad det vill synas, officiösa skrifvelse irån Wien af d. 14:de d:s: Man har härstädes redan en längre tid låtit sig släpas med af den preussiska politiken, och det i högre grad, än nödvändigt, ja, rimligt var, om man betänker den icke sällan besallande ton, hvari denna politik kommer till orda, och dess fullständiga misskännande af Österrikes särskilda intressen. Det är derföre icke otänkbart, att den österrikiska politiken skulle i den närmaste framtiden kunna finna sig föranledd att utveckla en skarpt iakttagande och kontrollerande verksamhet. Man har under sista tiden med ogenerad ifver sökt att beteckna det som Österrikes första och vigtigaste pligt, att skaffa Preussen de vilkor, som det ännu saknar, för att ha en säker tillvaro som stormakt, och i sammanhang härmed ha tillochmed framkommit obeslöjade antydningar om, att det skulle vara i Tysklands intresse?, om de små suveräna stater, hvilka ligga omkring Preussen, blefve mediatiserade. Genom detta språk och denna hållning har wienerkabinettet elutligen blifvit betänksamt, innan man ännu kom i Berlin med sitt fiat applicatio. Det är troligt, att man för framtiden skall i Wien på ett bestämdt sätt uppställa den motsatta uppfattningen som ledande grundsats för den österrikiska politiken, emedan Osterrike annars skulle i Tysklands ögon utsätta sig för att bli ansedt som medbrottsligt i nämnda teorier och tendenser. I sammanhang härmed står i hvarje fall det ökade eftertryck, hvarmed man i Wien tränger på en snar lösning af den slesvigholsteinska frågan, i det man väl till märkandes tillägger, att man derigenom önskar försäkra sig om Englands beredvilliga understöd. Kabinettet i London har redan på ett temligen otvetydigt sätt gifvit tillkänna, att hvarje lösning skulle vara det välkommen, hvilken lofvade ett snart, om ock endast till en del, rättvist afgörande. Man tyckes äfven i London just på sista tiden hafva anställt vissa iakttagelser. Skulle den väntade schismen inom det goda tyska fäderneslandet redan vara inträdd? Det anses allmänt vara Österrike, som