Göteborgsposten – 25 juli 1864, sida 1

skan räckte honom den; han sade detta genast, enligt hvad sköterskan intygar. På hvem skola då menniskors misstankar riktas, om ej på den, som ti lredt medikamentet? Du litar för mycket på din far och jag litar för mycket på min bror för att tro, att han gjort sig skyldia till ett sädant misstag som att blanda gift i sömndrycken, men dimniet och spiodelvätvarne på burken skulle visat dem, som ej lita på honom, att han ej gjort det. Och nu har du förstort dem! Gå och lägg dig, gosse! du har ställt till nog olycka i qväll. I De skarpa orden gjorde djupt intryck på Frederick Grey. De samvetsqval han kände med anledning uf den oförsigtighet han begått, voro i hög grad pinsamma. Han svarade icke; han kände sig fullkomligt krossad och längtade blott efter att bli ensam för att hängifva sig åt sin sorg och sin ånger — för att eftertänka om några medel funnes att godtgöra hvad han brutit och bedja Gud afvända olyckan. Han önskade ödmjukt sin onkel godnatt och vände sig sedan till sin far. — God natt! och Gud välsigne dig, min älskade gosse! sade mr Stephen varmt. Du gjorde det icke med ondt uppsåt. Var lugn; jag vet med mig att jag är oskyldig, och jag kan hoppas på Gud, att Han skall bringa det i dagen. Frederick Grey gick hem, kastade sig på sängen och Isnyftade, så att hans hjerta höll på att brista, trots hans sexton år. Det fanas ingen, hos hvilken han kunde söka ströst. Haa var blott ett barn, och hans mor, som han äl