LJ Åt minnet af Emil Ekström. (Stupad frivillig i danska armeen.) Han hörde de jagande Fienders skall Till lidande, klagande Medbröders fall. Han drog till den blida Gefions ö Mot våldet att strida Med ära att dö. Den svage att värna För sargande stål Har ställde så gerna Sitt hjerta till mål Med vingar i spåren Mot faran han drog, Hell honom för såren Han gaf och han tog! Hans rustning dock anden För snart löste opp: Han föll midt i glöden Af ungdom och hopp. Han kommer ej åter Med ära och sår... Men Sorgen begråter Hans skördade vår! Du land, der der modige Ynglingen stred, Var stor ej den blodige Lager han vred? Glads dock i din smärta: Din suckande jord Förvarar ett hjerta, Ett ädelt, från Nord. Nu han till den vänliga Vapenro hör, Der fredsförslag skändliga Ej få gehör; Der höjd öfver striden, Den sto makt för ord Som hämnar hvar liden Misshandling på jord. — — —m.