Göteborgsposten – 23 juli 1864, sida 2

kakelugnen, hade blifvit alldeles begrafvet under inkastad tegelsten. Dess kjolar hade sattat eld. Hon blef dock alldeles icke skadad. Enkan Nilsson. Dennas barn, 17 mänader gammalt, hade äfven blifvit skadadt vid explosionen ehuru obetydligt. N. bodde nemligen i samma hus som inspektor Lundqvist. Pigan A. G. Magnusson befann sig i ett kök i nämnde hus vid olyckstillfället. Hon förklarade sig hvarken ha hört eller sett något. Hon visste blott att hon råkat i svimning, ur hvilken hon sedermera uppvaknade utan att kunna påminna sig hvarken knallen eller någon annan omständighet som sammanhängde med katastrofen. Sedan nu alla personer, som möjligen skulle kunnat ha något att upplysa, blifvit hörda, och då åklagaren ej ansåg sig ha skäl att framställa ansvarspåstående mot någon, förklarade poliskammaren den hållna undersökningen icke föranleda till vidare åtgärd. — För barnamord häktade Johanna Persson från Laholm hade i går blifvit tillräckligt återställd till helsan för att kunna till förhör inför poliskammaren inställas. Blek och förgråten inträdde hon i sessionssalen. Hon svarade dock med temligen fast röst på polismästarens fräger. Född år 1838 i Köpinge, lydande under Laholms stadsförsamling, hade hon der i nejden innehaft tjenst i flera år, tills hon på sista tiden bega sig hit till Göteborg, hvarest hon försörjt sig med att gå omkring och försälja yllevaror o. d. Hon hade haft logis hos arbetskarlen Gunnarsson, boende i huset n:o 2 vid Basargatan. För dennes hustru äfvensom för en annan hustru vid namn Holm hade hon omnämnt att hon var i grossess. Först på aftonen d. 11 d:s började hon erfara illamående, och då detta tilltog samt plågornas betydelse icke kunde misskännas af henne, som redan en gång förut födt barn, gick hon hemligen omkr. kl. 2 på natten ned på afträdet, der hon framsödde barnet. Förut hade hon, efter hvad hon förklarade, icke haft någon afsigt att taga barnets lif. Hon hade dock hyst mörka tankar på sin och barnets framtid, enär den person som var far såväl till detta barn, som t ll det äldre ännu lefvande, lärer ha råkat på obestånd. Efter hvad som blifvit henne berättadt nemligen, skulle de ha tagit ifrån honom allt hvad han egde och hade. Under förlossningen hade bilden af den sorgliga framtiden med ännu större kraft trängt sig på henne och tyvärr äfven medfört den hemska tanken att taga barnet afdaga Denna tanke verkställde hon utan mycken föregående besinning. Hon tog barnet, som blott gifvit från sig ett svagt skri, och inlade detsamma i en halsduk, hvilken hon sedermera hårdt hopknöt, så att barnet fick den dubbelvikna ställning, hvarom läkarerapporten talat. Efter något öfver en timmas bortovaro återvände hon in i sin bostad, sedan hon gömt undan fostret på en vind. Hon gick likväl icke till sängs utan blef sittande uppe återstoden af natten. Johanna Persson hade väl af några pigor, som voro uppe i gården för att tvätta, blifvit bemärkt under sin nattliga vandring, men dessa fattade ej någon misstanka. Deremot hade ofvannämnda hustru Holm tidigt på morgonen å afträdet bemärkt vissa spår af hvad som på natten der tilldragit sig. Hon underrättade derföre hustru Gunnarsson, hvilken för öfrigt äfven af åtskilliga tecken i köket ansåg något ovanligt vara på färde, om hvad hon iakttagit. Båda två frågade nu Johanna Persson om förhållandet, men denna förklarade ihärdigt att hon blott varit illamående. En barnmorska efterskickades, men icke heller denna kunde förmå henne att erkänna. Slutligen lyckades dock hustru Gunnarsson, att längre fram på morgonen vinna ett erkännande af henne, hvarefter hon äfven visade stället der hon lagt den döda kropji pen. — Hustru Gunnarson och hustru Holm, som vid förhöret voro närvarande och hvilkas berättelser här i sammandrag ätergifvits, förklarade för öfrigt. att Johanna Persson varit särdeles hygglig och anständig, hvarföre de förvånade sig öfver att hon kunnat göra sig saker till ett dylikt brott. Johanna Persson syntes under hela förhöret mycket ångerfull. Målet remitterades till rädhusrätten och qvarsitter Johanna under afbidan på ransakning derstädes i cellfängelset. — Ett annat mål af högst bedröflig natur förevar äfvenledes i går i poliskammaren. Skrädderiarbetaren Björkman stod nemligen tilltalad för att ha bestulit sin egen dotter. Efter att ha varit i bättre omständigheter, har denne man, såsom han sjelf uppgaf, af husligt obehag ledts till den punkt hvarpå han nu står. Sammanhanget med stölden var följande: Björkmans dotter Mathilda, af omkring 14 års ålder, skulle på någon välgörande persons bekostnad uppsändas till en mamsell Ottman i Värsäs församling af Skaraborgs län, för att hos henne få uppfostran. Flickan hade för detta ändamål fått mottaga ett bref till mamsel! Ottman med inneliggande 554 rdr samt dessutom 4 rdr 50 öre i reseunderstöd. Hon hade såväl penningarne som brefvet förvarade i ett litet skrin. Natten till den 15 aflägsnade sig fadren rusig från hemmet, dervid medtagande både bref och penningar. Hustrun anmälde då saken i polisen. Han blef sedermera häktad. — Vid förhöret erkände han, såsom det syntes ångerfull, sin sorbrytelse. Såväl hustrun som dottern voro uppkallade i poliskammaren. Hustrun tycktes svimma, då hon fick se mannen i fångkläder, och blef utförd; dottern framträdde under tårar till dombordet. Det var en hjertslitande syn att se detta barn stå som målsegare mot sin fader. Målet remitterades till rådhusrätten och qvarsitter Björkman i afbidan på ransakning i cellfängelset. — För andra resan stöld straffade qvinspersonen Christina Carolina Carlsson hade i förgår blifvit häktad för stöld af 2 rdr från pigan Hulda Forssman. C. hade till bemälde dag af barmhertighet fått logis 1 det hus der Hulda F tienar Denna harm hartiohat