Göteborgsposten – 23 juli 1864, sida 1

Me ————————AL— !9 inrättning, med annan utgång åt inkörsporten, på andra sidan om hvilken befinna sig ännu 2:ne lika präktiga förvaringsrum. Sedan man uppför en beqväm och vacker stentrappa uppkommit i 2:dra våningen, har man ingången till sjelfva auktionslokalen till höger. Denna är en med 8 fönster försedd sal (Elementarläroverkets f. d. Sollennitetssal) med ljusblå väggar och genom sin egenskap af hörnrum särdeles ljus och vacker. I densamma befinna sig ett stort antal i ek målade bänkar, ordnade som till ett slags amfiteater, så att hvarhelst man än sitter i rummet har man fri utsigt åt det kolossala bord, som är placeradt i rummets ena hörn innanför ett lätt skrank äfvensom åt auktionsmäklaren, som från sin upphöjda plats bakom bordet å sin sida har lika fri och obehindrad utsigt ötver samtlige i rummet närvarande och sålunda blir istånd att ögonblickligen uppfatta den hos hugade spekulanter sedvanliga, betydelsefulla Ånickningen. Vid bordet komma rådmännen, kommissarien och kammarskritvarne att ha sina platser. Till venster är ett rum för förvar: det af porslin etc. och till höger ett för de möbler, som under dagens auktion skola för säljas. Deritrån kommer man in i den gamla bibliotekslokalen, hvilken, bestående af ett stort och ett mindre rum, kommer att inrättas till stadens Bokauktionskammare. Intrycket af det hela och isynnerhet af det så sullkomligt ändamålsenligt inredda auklionsrummet är särdeles fördelaktigt och lägger man härtill, att lägenheten ätven innesluver en stor och rymlig vind, boställen för vaktmästare och kammardrängar samt en vidsträckt, fri och öppen gård, skall man säkert blitva af den öfvertygelsen, att den nya lokalen på ett värdigt sätt sluter sig till de mån, ga publika inrättningar, som på senare tider bidragit till att visa vårt samhälles goda kommunalanda i dess fördelaktigaste dager. I vår grannstad Kongsbacka tyckes man äfven reflektera ötver tidens behof och söka vidtaga nödiga åtgärder för desammas tyllande. Vi sluta härtill af de referater ötver stadsfullmäktiges förhandlingar derstädes hvilka stått att läsa i ortens tidning. BL a. smått och godt på den senaste sammankomsten törekom åfven frågan om inrättandet af ett nytt förvaringshäkte för druckna personer, hvilket förut varit etableradt i ett privat hus. Husets nye egare och antagligen älven dess hyresgäster hade nemligen ledsnat vid ett så nära granskap med stadens sinkabirum?, och hrr fullmäktige beslöto att ett nytt och bastant förvaringsrum för Bacchi stupade hjeltar skulle inredas, dervid från den nedritna kyrkan öfverblifven sten kunde användas. I sanning ett ganska godt och förnuftigt beslut, älven om man dervid ock ovilkorligen kommer att tänka på skriftens ord: Mitt hus var ett bönehus, men J hafven gjort det till en röfvarekula Hvad betyda dessa långa processioner af minderåriga flickor och gossar, hvilka vid middagstiden gravitetiskt tåga fram genom våra gator? Så har säkerligen mången med oss frågat sig sjelf. Då det emellertid är krönikeskrifvarens pligt att taga reda på allt hvad som passerar för bi hans ögon, stort eller smått, så företogo vi oss en vacker middag att åtfölja en dylik karavan af små flickor, anförda af tvenne naturligtvis något äldre fruntimmer, med ett allvarligt och vördnadsväckande yttre, den ena till och med utrustad med hvad förr i verlden ansågs vara ett säkert tecken på lärdom och beläsenhet — ett par glasögon. Nåväl, efter en kort stunds förlopp befonno vi oss hela sällskapet midtför Fruntimmerssimskolan, der naturligtvis våra vägar åtskiljdes. Karavanen styrde kosan in 1 badinrättningen,