rike verkligen åsamkar de ösriga europeiska stormakternas bryderier och väckt en del farhågor. Det visar helt otvetydigt, att man helst skulle se, det Frankrike hölle sig på afstånd, och man tyckes frukta för att Frankrike åter drager till sig de mindre staterna, för att med dem organisera gentemot den hel. alliansen en annan allians, hvilken skulle vara vida starkare än den förra. Emellertid har man ej ännu skäl att uppge Danmarks eller Nordens sak. Hennes kejserl. Höghet prinsessan Clothilde Napoleon har d. 16 d:s kl. 11 på aftonen nedkommit med en son. Denne är andra barnet af det äktenskap, som prins Napoleon i början af det minnesvärda året 1859 ingick med konung Victor Emanuels dotter. Det äldre barnet, som ätvenledes är en son, föddes d. 18 juli 1862 och heter Napoleon; men i dopet har han ej fått detta namn. Förvecklingarne i den romerska frågan ha neml. gjort, att denna ceremoni blitvit tills dato uppskjuten; ty prins Napoleon och hans gemål hysa den helt naturliga önskan, att konung Victor Emanuel skall stå fadder till deras barn, och den presterliga sanatiomeär så stor, att detta tadderskap ej tillåtes af katolska kyrkan på grund af de rent verldsliga stridigheter, i hvilka konungen af Italien är invecklad med Pius IX i dennes egenskap af italiensk furste. Nu är det tvenne söner, som vänta på det hel. dopet, och den förargelse, som det katolska presterskapet gör, blir häigenom dubbelt så stor; men det är väl derföre också snart slut med det kejserliga husets långmodighet. Från Amerika skrifves under d. 7 Juli: Man fruktar ett återupprepande af sydtruppernas invasion förl. år i Maryland och Pennsylvanien. Sydgeneralen Ewell har med en stridsmakt, som uppskattas olika, från 6,000 till 30,000 man, rykt uppför Shenandoahdalen; han besatte d. 3:dje Martinsburg, hvarifrån han måste efter en hård kamp åter draga sig tillbaka. Darester intog han Harpers Ferry, den plats der Shenandoahoch Potomaeffoderna flyta tillsammans, hvaritrån nordgeneral Sigel retirerade, och en del af sydtrupperna skall ha framträngt ända till Hagerstown i Maryland. Ewell står i Harpers Ferry och Sigel, som upprifvit bryggan, midtemot honom på Marylands höjder. I sydtruppernas rygg säges dock nordgeneralen Hunter befinna sig, och han skall redan ha uppnått Charlestown, några mil sydvest om Harpers Ferry. Dock äro uppgifterna härom obestämda. Det egenttiga ändamålet med invasionen är obekant; somliga tro, att det endast är afsedt för anskaffande af förråder och hästar, andra frukta tillochmed för Baltimores intagande. Det sannolikaste är väl att sydgeneralerna vilja draga Grant från sina planer mot Söderns hutvudstad och åter förflytta krigsskådeplatsen längre norrut på gamla bekanta ställen. Man kan emellertid vänta sig star a härjningar å de områden, på hvilka sydtrupperna trängt in. Underrättelserna från nordgeneralen Sherman i Georgien ljuda gynsammare. Den 3 d:s besatte han Kenesawhöjden och staden Marietta, under det hans, motståndare drog sig tillbaka till Chettah ochiefloden. D. 27 juni slog nordgeneralen Carr vid S:t Charles i Arkansas sydgeneralen Shelby och tog 200 fångar jemte flera kanoner. Carr förlorade 200, Shelby 500 man. Under natten förstärktes Shelby af Marmaduke och Carr drog sig tillbaka. Marmaduke och Shelby påtänka ett angrepp mot Steele vid Little Rock. I Kentucky har krigsrätten proklamerats och Habeas-corpusakten suspenderats. hvilket gjort till sin uppgift, att verka för fredens återupprättande i Nordamerika, infann sig d. 15 dis hos lord Palmerston, tör att föreställa honom huru önskligt det skulle vara, om England uppträdde bemedlande i striden. Sällskapets president, amiral Anson, var ordtörande, och deputationen bestod forutom honom af markisen at Clanricarde, biskopen at Chichester och en stor del parlamentsmedlemmar. Premierministern förklarade i sitt svar, att otvifvelaktigt både amerikanarne sjelfva och andra nationer ledo af kriget, men frågan gällde, huruvida engelska regeringen hade något förnuftigt skäl att antaga, det unionsregeringen skulle i närvarande stund höra på bemedlingstörslag. Han befarade, att olämpliga Sträfrvanden endast skulle ha till verkan att förbittra Norden och göra det svårare att uppnå det mål, som från alla håll eftersträfvades, då passionerna väl hunnit att något svalna. Enl. alla de meddelanden, regeringen mottagit, kunde det anses för osannolikt, att ett bemedlingsförslag skulle i närvarande stund gagna aldra minst. IIvardera af de krigtörande parterna i Nordamerika hyser en sast tro på att till sist skola vinna seger, och man är i synnerhet i Norden mycket lättretlig i afseende nå främmande inblandning. Skulle En deputation från ett sällskap i England,