a 22:1 IN stat, hvilket resultat möjligen kan uppstå afs, let nuvarande kriget mellan Danmark och sy Pyskland, kan hvarken tilltala Ryssland eller England, emedan den sista makten lika litet som Ryssland kan tillåta, att nycklarne till sy Östersjön lemnas i händerna på en stor stat. k denna fråga mötas Rysslands och Englands ntressen. Man skulle nu tro, att de tvenne makterna, alldenstund de iden slesvigholstein1) ska frågan ha gemensamma intressen, skulle ha närmat sig hvarandra. Något dylikt har likväl icke skett, deremot ha Ryssland, Preuse sen och Österrike skenbarligen slutit sig till; sammans. Man har tillochmed utspridt, att o detta närmande skulle ha aflat en positiv allit ans, under det Frankrike och England åter å sin sida skulle arbeta på en närmare anslut-J ning sinsemellan. Orsaken till, att alla dessa gissningar framkomma, kan sökas deri, att de t europeiska intressena nära sammanhänga medl, hvarandra. En korresp. från Paris till VFIni dåp. Belger tillade för ej länge sedan vår utrikesminister det yttrandet, att det i våral. dagar hvarken finnes någon orientalisk eller polsk eller slesvigholsteinsk fråga, men att det i Europa blott linnes en enda fråga, nemligen den napoleonska. Vare sig nu, attfurst Gortschakoff sade, hvad det belgiska bladet lägger i hans mun, eller något dylikt, eller att han alldeles icke fällt detta yttrande, säkert är, att . man ej skulle på ett mera slående sätt kunna betrakta den närvarande situationen. Den napoleonska frågan omfattar alla andra. Det. dansk-tyska kriget skulle icke ha framkallat t det närvarande tillståndet, om Bismarck icke ; varit öfvertygad om, att den napoleonska frågan förefunnes och hade en så stor betydelse, att den skulle förhindra de neutrala makterna i från att komma Danmark till hjelp. Det förhåller sig verkligen så, att hvilken makts in; blandning som helst skulle gitvit Frankrikel, lägligt tillfälle att uppträda, emedan det stått i kejsarens makt att fritt välja sin ställning. Frankrike hade från början intagit en tvetydig ställning mellan Tyskland och Danmark och varit redo, att begagna första gynsamma tillfälle att sluta sig till det parti, som lemnade största utsigten till en utvidgning af dess gränser. Det skulle begagnat denna inblandning för att sluta sig till Preussen och Tysk land, sedan det törmått dem, att göra upposkringar vid Rhen eller annorstädes. Frankrike har uppenbarligen blifvit bedraget i sina beräkningar. Då det i början af kriget anmodades af England om, att uppträda i förening med detta, förklarade kabinettet i Paris sig härtill villigt, med vilkor att Frankrike finge tillbaka sina gränser från 1814 eller åtminstone en gränsreglering bragt till stånd, som gåtve det Saarlouis, Kaiserslautern och Landau. Detta framgår tydligt af lord Russells tal d. 27 Juni. England ville dock icke gå in på detta vilkor, och Frankrike trodde nu, att England skulle bli draget in i kriget. Denna beräkning slog ej bättre ut än den forsta, eftersom England bevarat sitt fredliga förhållande till Tyskland; men den napoleonska politiken är outtömlig på hjelpmedel. Hvad Frankrike hvarken kunnat uppnå genom Englands hjelp eller genom att taga parti emot det, hoppas det nu kunna erhålla med tillhjelp af det olyckliga Danmark. Det berättas sålunda, att konung Christian IX personligen vändt sig till kejsar Napoleon och anmodat honom om att uppträda som medlare mellan Danmark och Tyskland, hvarigenom kejsaren skulle komma att under sitt beskydd saga den svage. Det är knappast något tvitvel underkastadt, att detta steg skall röna det mest förekommande emottagande i Paris, ty det har helt säkert just framkallats derifrån. I denna stund, då konferensen är sprängd, då kriget åter börjat, och lidelserna uppflammat, är tidpunkten gunstig för att uppträda som medlare mellan de krigförande. Vi tro icke, att Preussen och Österrike kunna neka till att emottaga Frankrikes bemedling, men om de mot förväntan skulle afstå detta vänskapliga anbud, skulle Frankrike häri ha en förevänning till att taga bestämdt parti för Danmark, och England skulle då svårligen kunna undgå att följa det. Den napoleonska trågan är således mycket rik på svårigheter, och det är för dess skull, som vi böra hålla oss redo. Morning Post å sin sida har ännu icke sträckt gevär. Bladet hätdar uti en lång artikel autenticiteten af sina offentliggjorda diplomatiska aktstycken, stödjer sig derpå, att ryska regeringen icke officielt förnekat depeschernas riktighet och utlofvar nya oflentliggöranden. Slutligen hotar bladet åter de östra stormakterna med förnyandet af alliansen mellan England och Frankrike samt säger: Orsaken, hvarföre Frankrike drager i betänkande att uppträda handlande i Europa, är helt enkelt den, att det ser sig beröfvadt en allierad, på hvilken det räknat, och att det i sin kamp mot despotismens förbund endast kan räkna på de undertryckta nationaliteterna. Det är sannolikt, att dessa nationer icke Järo fullkomligt förberedda, och att organisa7 a —