Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 2

— — ——— — Innan han talat ut, skuttade han åstad och upphann mrs Gould vid hennes dörr och sprang uppför trappan efter sin onkel. Mr Grey var redan inne i mrs Cranes sängkammare. Han förvissade sig först om hon var död och började derefter att undersöka omständigheterna. Mr Carlton fästade hans uppmärksamhet på flaskan. — Mr Grey, började han, ni vet hur ogerna vi läkare anklaga eller tadla hvarandra, men jag fruktar, att härvidlag ett högst olyckligt misstag blifvit begånget. Flaskan har obestridligt innehållit bläsyra i någon form och det tycks också vara säkert, att hon dött af blåsyra. — Det har säkert varit blåsyra i flaskan, svarade mr Grey, men min bror kan omöjligt ha sändt den. — Han har kanske icke sjelf blandat den, sade mr Carlton. Är denna stil hans? Kalmerande dryck att tagas för sömnen. Mrs Crane. — Den är hans, och jag tror, att han sjelf blandat drycken. Men jag är säker på, att han icke hällt blåsyra i den. — Jag var här, när den kom, och upptäckte lukten genast, sade mr Carlton. Först trodde jag, att det var mandelolja, men snart insåg jag, att det var blåsyra. Jag misstänkte dock icke för ett ögonblick, att der var nog för att döda; jag trodde att der var den obetydligaste qvantitet i verlden, men Jag kunde icke inse hvarför mr Stephen Grey slagit ens någon blåsyra i. Jag kan icke säga huru det kom sig, att jag icke kunde låta bli att tänka på den lukten. Det var troligen i följd af att jag