Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 2

Fran Utlandet. Frankrikes kejsare, som ovedersägligen i närvarande stund utöfvar det största inflytande inom Europa och särskilt hvad angår de nu beträdda fredsunderhandlingarne, har på senare tid i parisertidningen Pays haft sitt språkrör, genom hvilket han låter bland publikum bekantgöra hufvudriktningen af den för situationen inslagna franska politikeu. Telegrasen har redan berättat, att nämnda tidning i dessa dagar innehållit en betydelsefull inspirerad artikel. Densamma förligger nu i sin helhet och det heter deri bland annat: Köpenhamnskabinettet har beträdt underhandlingarnes väg. Örverlemnadt åt sina egna krafter, har Danmark förstått, att det gjort tillräckligt, för att rädda sin ära, och att det för fredens skull kan beqväma sig till uppoffringar, utan att anklagas för svaghet. Frågan är nu endast den: på hvilka grundvalar skall freden slutas? Man måste i dag göra sig denna fråga, ty kriget kan anses för slutadt. Man har talat om hela Danmarks inträde i tyska förbundet. Vi veta ej, om denua ido öfverhufvud skall vinna genklang i Tyskland. Men säkerligen kan Europa sjelft ej ens medgifva möjligheten deraf. Den kan vara angenäm för konung Christians personliga intressen, men den skulle såra den offentliga känslan och det nationala intresset. Det är oss för öfrigt omöjligt, att upptaga en kombination, som är så opraktisk, att man måste anse den för en utopi. Man kan derföre lägga den åsido utan diskussion. Freden kan endast slutas inom kretsen för de idcer, hvilka gätvo sig tillkänna å konferensen och der ej väckte någon genklang (Slesvigs delning?). Stående gentemot hvarandra, ha de krigförande tvingats ställa sig på samma terräng. Hvilken del af sitt område skall Danmark tvingas att afträda? De underhandlingar, som i detta ögonblick öppnas mellan de krigförande, måste ovilkorligen förbli inneslutna inom denna krets. Denna debatt skall sorgfälligt följas af Frankrike med varm sympati för danska folket, hvilket genom sitt hjeltemod och sin patriotism visat sig värdigt sitt gamla rykte för tapperhet. Det är för oss af föga vigt, om den del som lösryckes från Danmark, hemtaller under en oldenburgares eller augustenborgares suveränitet. Men det är deremot angeläget för oss, att Danmark fortfarande består under de vilkor af oberoende och lifskratt, hvilka bibehålla det vid rangen af en europeisk makt. Den mest legitime pretendent i våra dagar skall vara den, som förråder minsta äregirigheten, med ett ord: den som begär minst. Närmandet mellan England och Frankrike fortgår. Såsom någonting derför betecknande nämnes, att England lyckönskat Frankrike till upprorets undertryckande i Algier. Detta steg anses för mycket vigtigt, emedan Ungland hitills ej gjort sig skyldig till någon enda handling, som direkte eller indirekte uttalat ett erkännande af denna franska eröfring. Konungen af Belgien (ej, såsom telegram förut uppgitvit, konungen af Preussen) väntas till Vichy på besök hos kejsar Napoleon. Fransk-polska centralkomitäken i Paris uppmanar allmänheten till insamlingar åt den mängd nödställda polackar, som nu strömmar till Paris, tör att erhålla hjelp och understöd. Komittens egna tillgångar äro uttömda. I England har en liflig religiös kontrovers någon tid fortgått angående universiteten, och endast en sådan kunde ännu d. 13 d:s samla hela 200 medlemmar i underhuset. Det gällde nemligen, huruvida någon får bli fellow (student) i Oxford och Cambridge, som ej undertecknat de 39 artiklarne och icke ville med sitt namns underskrift gå i god för hvarje paragraf i den högkyrkliga liturgien. Mot den engelske universiteisfellow finnes vid våra högskolor ingen motsvarighet. Fellow är en absolverad, graduerad student, som tack vare sin flit, sina förbindelser och de många rika stiftelserna åtnjuter ett betydligt lifstidsstipendium, som han kan begagna, om han har lust (oftast under vilkor att han ej gifter sig), och hvilket ej förpligtigar honom till något bestämdt fackstudium, ja, till alls intet här i verlden. Sålunda kan en oxfordereller cambridgerfellow bli prest, köpman, soldat eller musikant, han lyfter sina 200 pund årligen ända till sin lefnads slut, och lyster det honom att återvända till högskolan, finner han, när och för huru lång tid han vill, alltid sina vackra rum och sitt bord i ordning. Fellown