Göteborgsposten – 21 juli 1864, sida 2

Om åbsterrikarnes ötvergäng till ön Sylt berättas från Tönder under d. 14 d:s följande detaljer : Efter det 4 österrikiska ångare ur Nordjöeskadern d. 11 juli lagt sig i Lister Dyb, reqvirerade de österrikiska jägarne, som lågo i Höier (en stad på Slesvigs vestkust) och trakten deromkring, en mängd at de s. k. Binnendiks-båtarne från Vidings härad, och förde dem dels till Höierkanalen och dels till Sydvesthorn. Dessa båtar, som ha sitt namn deraf, att de begagnas inom dammarne, äro temligen långa, spetsiga i båda ändar och försedda med en liten mast, som kan efter behag sättas upp och tagas ned; 12 man rymmas beqvämt i hvarje båt. På måndags eltermiddag kunde man från dammen vid IIöier se 2 danska kanpnbåtar utantör kanalen, straxt derefter kommo ytterligare 4 andra till. Samtidigt kunde man långt ute se 4 större fartyg under Listlandet, men det var till följe at dimman omöjligt att urskilja om de voro danskar eller österrikare. Man hade påtänkt en öfvergång den 11:te, men en stark motvind sprang upp, hvarföre expeditionen blef uppskjuten. Tisdags morgon d. 12:te gjorde man det första försöket att gå från land i de små båtarne, men då osterrikarne rott ett styck framåt, kommo de danska kanonbåtarne i rörelse och började skjuta efter bätarne. Kulorna träffade icke, emedan afståndet var alltför stort, men båtarne måste vända om och lägga sig inne i kanalen, emedan de ej utan största tara kunde gå vidare. Landstigningstrupperna förblefvo i båtarne. De danska båtarne gingo nu tillbaka till östra spetsen af Sylt, der de ständigt brukat ligga. Eftersom man var i okunnighet om, huruvida fartygen, som lågo under Listlandet, voro österrikiska eller icke, gingo tvenne officerare och tvenne andra män från Höier till Emmerlev, för att låta derifrån sätta sig öfver till den lilla ön Jordsand och närmare observera fartygen. Redan kl. 7 på aftonen kom en af karlarne tillbaka med underrättelse om, att det verkligen var österrikare, som lagt sig under Listlandet, för att betäcka öfvergången till Sylt. Nu utfärdades genast befallning om, att alla båtarne skulle samlas vid Höier slussar, för att d. 13:de på morgonen verkställa ötvergången. Kl. 5 seglade c:a 20 små båtar och ett större fartyg med c:a 200 österrikiska jägare och flera civila personer (dels innevånare från Sylt, dels turister och andra) bort från Höier. 5:te kompaniet af 9:de fältjägarebataljonen besann sig i båtarne. Då de kommo halfvägs, visade sig åter 2 danska kanonbåtar, men nu satte sig en österrikisk krigsångare i rörelse och jagade den tillbaka. Kl. 10 f. m. skedde landstigningen vid Munkmarsch på Sylt, utan någon fientlig rencontre. Då alla trupperna landstigit, marscherade man till Keitum, som ligger en half mil från Munkmarsch. Här var en äreport upprest, och österrikarne blefvo emottagna af hvitklädda flickor i de slesvigholsteinska färgerna. De danska tjenstemännen blefvo förda öfver till Höier och befinna sig nu i arrest i Tönder. Den danska tullkammaren i keitum blef genast förvandlad till vaktlokal. Den 14:de skulle en ofsicer skickas ut till danska kanonbåtarne samt uppmana dem att kapitulera, alldenstund de voro innestängda och afskurna från sin större eskader. På Sylt gick dot ryktet, att österrikiska eskadern d. 14:de angripit Föhr från sydsidan. Under d. 15:de, således dagen efter, telegraseras från Tönder: I dag eftermiddagen egde en strid rum vid Föhr mellan de allierade och de danska kanonbåtarne. Den 10 d:s förlade österrikiske fältmarskalken v. Gablentz sitt högqvarter till Holstebro i Jutland; d. 11:te ryckte han vidare norrut i riktning mot Skive. D. 12:te besattes ön Mors i Liimtjorden at österrikarne. — — )— —